Under 1930-talet uppfördes en mängd byggnader som präglades av den nya funktionalistiska arkitekturen. Många hus var förhållandevis enkla men det byggdes också åtskilligt som skulle kunna benämnas lyxfunkis. En av denna genres främsta utövare var Sture Frölén, arkitekt med eget kontor etablerat 1934.
Frölén föddes år 1907 i Stockholm och kom att utbilda sig på Kungliga Tekniska högskolan under åren 1927-1931 och därefter följde två år på Konstakademien. Som färdig arkitekt fick han snabbt många uppdrag och redan 1934 stod ett av hans första hus klart på Hedinsgatan 13 på Gärdet i Stockholm. Det kom att följas av många fler och under de första åren karaktäriserades byggnaderna av en stor mängd burspråk med balkonger däremellan. 1937 uppfördes en rad med låga punkthus vid Askrikegatan på Gärdet och merparten av dem ritades av Sture Frölén. Dessa är synnerligen elegant utformade och de bärs i framkant upp av en rad runda pelare. Här finns också en annan detalj som är typisk för Frölén och som han lanserade redan året innan på Erik Dahlbergsgatan 38-40: det utkragande hörnfönstret som påminner om ett burspråk i glas. Konstruktionen må vara en smula avancerad, men Frölén använder den på många hus vid denna tid.
Rindögatan 19, ett av Stockholms vackraste punkthus, stod klart 1938 och hör till Fröléns främsta verk. Även här bärs delar av huset upp av pelare och vardagsrummens enorma söderfönster kragar ut från fasaden och är inklädda i koppar. Balkongerna har en originell utformning och består av vågräta plåtband som målats vita. Till all lycka är fastigheten bevarad i ursprungligt skick och precis lika elegant som 1938. I foajén, vars väggar är marmorklädda, finns både akvarium och glänsande metallpelare.
I början av sin karriär ritade Frölén framförallt hus på Gärdet och vid Gustav Adolfsparken, men det blev också en del byggnader övriga delar av innerstaden i närförorter som Traneberg och Hammarbyhöjden. Efter andra världskrigets slut fick han många uppdrag i Solna och ritade en mängd vackra hus i anslutning till Solna centrum och även stadshuset. Under 1950-talet återupptogs byggnadsverksamheten vid Gustav Adolfsparken vilket gav Frölén många nya uppdrag. Hörnhuset Taptogatan 6, i korsningen av Oxenstiernsgatan, är ett mycket fint exempel på det sena 1950-talets arkitektur med eleganta balkonger av ovanlig modell.
Bland övriga uppdrag märks Sveriges första kärnkraftverk, Ågestaverket, som invigdes 1964, Huddinge kommunhus, vars första delar stod klara 1948, och det kvartersstora 1970-talskomplex som inrymmer Immanuelskyrkan och Hotel Birger Jarl.
Sture Frölén var en mästare på att skapa genomtänkta och eleganta planlösningar. Vardagsrummen fick generösa dimensioner och allt som oftast försågs de med en vacker öppen spis, ej sällan av ansenliga dimensioner. Fröléns 1930-talshus på Gärdet var knappast lämpade för den barnrika familjen, men de hade andra kvalitéer och var ljusa och luftiga tack vare extra stora fönsterytor och smarta öppningar mellan rummen. Även små enkelrum med kokvrå blev, tack vare vinklade burspråk och alkover, utmärkta lägenheter. Även ute i Traneberg ritade han lite större våningar med matsal, jungfrukammare och ett storslaget vardagsrum vilket knappast är karaktäristiskt för bebyggelsen i området. Studerar man planritningarna från tiden ser man också att han lade ned stor omsorg på att göra dem tilltalande med spaljéer och blommor vilket få arkitekter gjorde vid denna tid.
Efterkrigstidens produktion är kanhända något mindre luxuös, men i fina lägen i både Stockholm och Solna finner vi fantastiska lägenheter med enorma sällskapsytor. Ett fint exempel är tidigare nämnda hus på Taptogatan 6 där snedställda innerväggar skapar fantastiska rum som inte har mycket gemensamt med folkhemmets bebyggelse vid denna tid. Även här har den öppna spisen en given plats i vardagsrummet och det ger naturligtvis oanade trevnadsvärden.
Sture Frölén är förvånansvärt bortglömd idag, men hans byggnader lever vidare och förhoppningsvis kommer också hans namn att bli mer känt i framtiden då hans stora produktion rymmer så många verk av hög klass. Ett Frölénhus är alltid lite elegantare än sin granne, förutsatt att han inte ritat också det.
