Tantogatan 75

Allmänt

Malmgårdar började byggas i Stockholm under 1600-talet, och användes framför allt som sommarbostäder för adel och borgare, som kunde få tillgång till en renare och friare omgivning än den som den trånga och osanitära staden erbjöd. På malmgårdarna odlades frukt, bär, rotfrukter och krydd- och medicinalväxter. I avtalet ingick att en del av skörden skulle lämnas till staden och att man inte fick vara mantalsskriven på malmgården. Idag finns 38 malmgårdar bevarade i Stockholm, de flesta på Södermalm. Endast ett fåtal är privatägda bostäder. Molitors malmgårds nuvarande huvudbyggnad, den södra flygeln, är ett bostadshus i två våningar med välbevarad ursprunglig atmosfär. Väggarna är tjocka och fönsternischerna därmed riktigt djupa. Snickerier som dörrar, paneler, karmar och lister är till största delen ursprungliga och det finns två kakelugnar som inte är i bruk. I köket finns en igensatt bakugn. Rumsfördelningen är enkel, som en fyrklöver, med två rum på var sida om en genomgående förstuga/hall. En trappa upp ligger ytterligare två rum, litet kök samt två toalett och dusch, båda helkaklade, det ena med golvvärme (el). Den rödfärgade timmerbyggnaden, den norra flygeln, är i ett plan med ett sovloft som upp till nock är 1,70 meter. Huset restaurerades och renoverades 2007/08. Här finns ett fullutrustat kök med tvättmaskin, helkaklat badrum med dusch och toalett, med golvvärme. En öppen spis har bruksförbud men är en ståtlig pjäs som bidrar till den anrika atmosfären ihop med ett synligt bjälklag. En trappstege leder upp till loftet med sängplatser. Nuvarande ägare har i perioder haft timmerbyggnaden uthyrd. Fastigheten är skyddsklassad i högsta klassen (blå) i Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassificering. Årstabron, Cyrillus Johanssons mästerverk som invigdes 1929 och även den blåklassad, och den nya Årstabron, från 2005, ritad av den världsberömde arkitekten Sir Norman Foster, är byggda ovanför fastigheten, och medför ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

Antikvariens ord

I mitten av 1600-talet började välbeställda borgare och adelsmän att söka sig utanför staden som då var koncentrerad till det område som numera kallas Gamla stan eller Staden mellan broarna. På de omgivande malmarna fanns det gott om plats och där uppförde de gårdar, så kallade malmgårdar. De användes framförallt som sommarbostäder och blev ett tillfälle för stadsborna att komma bort från den trånga och illaluktande staden för att få "tillgång till friskare luft och friare omgivningar". En del malmgårdar var storslagna, andra lite enklare. Gemensamt var dock att de flesta hade en trädgård där det odlades allt från frukt och bär till rotfrukter, krydd- och medicinalväxter. Många malmgårdar har rivits under 1800- och 1900-talen. En av de som bevarats in i våra dagar är Molitors malmgård som har anor som sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Hans Tanto, som gett Tantoområdet dess namn, ägde på 1660-talet den mark där malmgården står idag. Det var dock först 1717 som malmgården hamnade i familjen Molitors ägo och där stannade den fram till mitten av 1790-talet.

Familjen Molitor kom till Sverige från Tyskland i mitten av 1600-talet. Christopher Molitor den äldste, ägde apoteket Engelen i Gamla stan när han avled 1675. Apoteket övertogs av sonen med samma namn över och slutligen av sonsonen som även han heter Christopher Molitor. Under familjen Molitors tid fanns en omtalad medicinalväxtträdgård vid malmgården men tyvärr finns inget kvar av den idag, däremot finns en lind som sannolikt är 300 år eller äldre, och som även den har högt skyddsvärde. 1796 köpte apotekaren Pehr Gillberg malmgården av arvingarna till Brita Carré född Molitor, dottern till den yngste Christopher Molitor. Under Gillbergs tid förbättrades egendomen och bland annat uppfördes ett nytt stenhus år 1810 vilket utgör det ena av de två bostadshus som nu är till salu. Några år senare, uppförde Gillberg ytterligare ett stenhus snett mitt emot det första. Det var mindre och rymde bara ett rum som var gårdens bagarstuga. Denna byggnad revs under 1900-talets första hälft. Under 1800-talets andra hälft hade malmgården många ägare. Under en tid hade Tanto Sockerbruk den i sin ägo och nyttjade den som disponentbostad. Disponenten bodde då i den mangårdsbyggnad som låg i anslutning till flyglarna. Detta hus ombyggdes 1880 för ägaren av Wengströms mekaniska snickerifabrik, John Oscar Wengström. Han ägde Wengströms mekaniska snickerifabrik som i samma veva uppförde Tanto såg- och hyvelverk som låg i strax intill. I början av 1900-talet kom malmgården med tillhörande mark i Stockholms stads ägo. Under stadens tid som ägare försvann de ekonomibyggnader som hört till gården. På 1940-talet hyrdes mangårdsbyggnaden ut till flera romska familjer. Bland annat bodde författaren Katarina Taikon i huset och hon skildrar tiden som ung flicka i huset i boken ”Katitzi och Lump-Nicke”.

Byggnaderna

Idag utgörs Molitors malmgård av två byggnader, ett stenhus och ett panelat trähus. Den södra flygeln, stenhuset, uppfördes år 1810 och bevarade ritningar visar att dess disposition inte förändrats nämnvärt genom åren. På bottenvåningen fanns då som nu två rum på var sin sida om förstugan som går rakt genom huset och avslutas av en skrubb. Eldstäder fanns i samtliga rum. I köket finns har den stora gamla spismuren bevarats och i kammaren innanför en kakelugn, troligen uppsatt i slutet av 1800-talet. En trappa upp finns ytterligare två rum samt ett mindre rum som tidigare disponerats som kök. I detta rum finns en vindskupa. I det ena rummet finns en rund kakelugn från 1800-talets mitt. Huset har förändrats sparsamt under årens lopp. Några eldstäder har plockats ned eller bytts ut. En stor del av snickerierna från byggnadsåret finns kvar än idag. Den norra flygeln, trähuset, är av äldre datum då det bevarar detaljer från 1700-talet. Det är förhållandevis litet och enligt Stockholms stadsmuseums inventering som gjordes 2005, kan denna byggnad, hela eller delar av stommen, härstamma från 1600-talet. Ursprungligen kan det ha varit disponerat som en enkelstuga, dvs förstuga, kammare och kök. På bevarade ritningar från 1900-talets hälft finns ett stort kök i husets mitt samt en liten kammare på vardera sida. Idag disponeras bottenvåningen med kök och ett stort rum med eldstad. Det är uppfört i timmer. Många äldre detaljer har avlägsnats i samband med ombyggnader under 1900-talet, men den gamla murade kammarspisen finns alltjämt kvar, precis som de vackra fönstren.

Arkitektur

Molitors malmgård av idag är ett mycket fint exempel på hur en malmgård i Stockholm kunde te sig i början av 1800-talet. Det var en tid när den nyklassicism som växt fram i slutet av 1700-talet dominerade arkitekturen. Den södra flygeln som uppfördes 1810, har en mycket välbevarad fasad. Byggnaden är uppförd i tegel och slätputsad i en ljusgul nyans. I husets mitt finns ytterdörren bevarad sedan byggnadsåret. Den släta pardörren med bandgångjärn omges på vardera sida av ett spröjsat fönster med två glas i varje båge. Fönstren har fönsterluckor med diagonalställda, profilerade brädor. Taket är brutet, ett så kallat mansardtak, med valmade kortsidor. Takets nedre del är klätt med enkupigt lertegel, den övre med plåt vilket var det vanliga på denna typ av tak. I det nedre, branta takfallet finns en halvmåneformat takkupa som släpper in ljus till vindsvåningen. Dekoren är i övrigt sparsam och inskränker sig till ett profilerat listverk under takfoten. Trähuset är mindre än stenhuset och har sadeltak som även det är klätt med enkupigt lertegel. Timmerstommen är klädd med rödfärgad locklistpanel av äldre datum. Fasaden mot gårdsplanen är fascinerande då de tre fönstren alla är av olika storlek. Skillnaderna är inte stora, men fullt synliga. Bågarna är spröjsade med två glas i varje båge. De omges av foder med överliggare samt fönsterluckor som är målade i grön umbra. Några fönster är målade i ockra, men merparten i den ljust grågröna umbran.

Kvalitéer

Nere vid Årstavikens strand, intill den ikoniska järnvägsbron, ligger två ålderdomliga byggnader som minner om den tid när det fanns gott om malmgårdar på Stockholm malmar. Byggnaderna utgör resterna av Molitors malmgård som har anor som sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Malmgårdens två byggnader, stenhuset och timmerhuset, har mycket välbevarade fasader som inte förändrats nämnvärt under de senaste 200 åren. Det större av dem två, den södra flygeln, har en helt fantastisk interiör med mängder av bevarade detaljer. Här finns snickerier såsom dörrar, lister och foder från början av 1800-talet, två kakelugnar från 1800-talet och en spismur som det är få förunnat att ha i sitt kök. Det går inte att i detalj beskriva detta underbara hus, men sammanfattningsvis kan sägas att det måste vara ett privilegium att få bo i en sådan historisk och välbevarad miljö!