Runtuna Myra 4

Sportstugor började bli vanliga vid början av 1900-talet, även om begreppet sportstuga myntades först kring 1915–1920. Framväxten var ett resultat av tidsandan där industrialiseringen och urbaniseringen fick människor, främst medelklassen i storstäderna, att söka sig ut på landsbygden. Friluftsliv och motion blev en livsstil, liksom ett ökat intresse för naturen och hembygden. Allt i enlighet med den nationalromantiska epoken. Från slutet av 1930-talet blev det även vanligt att den lägre medelklassen och arbetarklassen skaffade sig sportstugor. Lagstadgad rätt till semester kom 1938, vilket gjorde att än fler hade möjlighet att ta sig i väg och ut i naturen. 1950-talet innebar för många i Sverige en ökad levnadsstandard där man fick råd till att bo större och hade möjlighet att skaffa sig bil. Bilen fick till följd att allt fler skaffade fritidshus i naturområden på avstånd från storstäderna. Vissa köpte torp och gårdar medan många valde att bygga sig en modern stuga med rena linjer och modern komfort. Intresset för monteringsfärdiga hus kom att öka efter andra världskriget. Svensk träindustri kunde utveckla nya virkesbesparande och värmeisolerande byggnadsmetoder till följd av en statlig satsning på trävaruexport, och trähusfabrikanter tillverkade ofta fritidshus under vintersäsongen för att jämna ut produktionen. Renodlade fritidshusområden byggdes också i snabb takt och fortsatte så in på 1960-talet. I och med rätten till fyra veckors semester, som kom 1963, ökade fritidshusbyggandet ytterligare. Kommunerna skulle genom översiktsplanering anvisa särskilt lämpliga områden för fritidsbebyggelse.

Sportstugan var ursprungligen enkel i sitt utförande och ganska billig att uppföra, vilket gjorde att fler hade råd. Från allra första början var stugorna inte tänkta för övernattning och benämndes också som söndagsstuga, dit man åkte på sin lediga dag. Sportstugan kom sedan att få uppvärmning och större komfort, vilket gjorde övernattning möjlig. Senare övergick benämningen sportstuga mer till fritidshus eller fritidsbostad. Stugorna blev allt eftersom större och mer bekväma och välutrustade. De kunde bestå av kök eller kokvrå för lättskött hushållsarbete, en storstuga för umgänge och ett eller flera små sovrum. Familjen skulle kunna tillbringa sin ledighet utan att den blev förknippad med besvär. Från att fritidsstugan tidigare stått för att vara en enkel miljö som var en motsats till den vanliga bostaden kom stugorna därefter alltmer att uppgraderas och likna det ordinarie hemmet i komfort och bekvämlighet.