Sävenäsgatan 4

Dagens Stureby har en historia som sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Då låg hemmanet Ersta med sina stora ägor här. På 1600-talet blev Ersta en gård under Älvsjö och på 1700-talet överfördes den till Örby säteri. I början av 1900-talet förvärvades egendomen av Fastighets AB Villahem som ämnade anlägga en villastad på Erstas mark. Den döptes till Ersta Villastad och de första tomterna såldes redan 1921. Det dröjde emellertid inte lång tid innan namnet ändrades till Stureby efter Stureättens strider i Brännkyrka på 1500-talet. Orsaken till namnbytet var bland annat protester från Ersta diakoni som menade att namnet var alltför förknippat med deras område på Södermalm.

Fastighets AB Villahem sålde tomter och lät också uppföra villor i egen regi. Det förekom också en hel del självbyggeri då kunniga yrkesmän uppförde hus åt sig själva. Villorna byggdes i trä och merparten försågs med panel, men vissa reveterades, dvs putsades. Inledningsvis byggdes mest hus i det mindre formatet men det kom att ändras efter andra världskriget då det blev allt vanligare med tjänstemannavillor och så småningom uppfördes också en del radhus. Ett av de främsta exemplen på 1950-talets mer anspråksfulla villor är den gula tegelvillan vid Munkedalsvägen som ritades av Britt Pedersen 1957 för Märta Flodins räkning.

På 1920-talet låg Stureby trots allt ganska långt ut och för att få fart på tomtförsäljningen och underlätta för de som bosatte sig i området, startade fastighetsbolaget en egen busslinje som gick in till Ringvägen på Södermalm. 1930 ersattes bussen av spårvägslinje 19, den så kallade Örbybanan som gick mellan Slussen och Örby. Den kom att bli en föregångare till dagens tunnelbana vars station i Stureby invigdes 1951.

Byggnaden och dess disposition

Grankotten 15 ritades av R. Bergman 1922 och uppfördes som ett tvåfamiljshus med dubbla ingångar. På nedre botten fanns ursprungligen ett vindfång och en tambur samt två bostadsrum och ett kök med skafferi. En nästintill identisk bostad fanns en trappa upp, dock med något mindre rum under snedtaket. Denna lägenhet hade sin ingång via dörren intill köksentrén och hyrdes antagligen ut. Att hyra ut övervåningen var ett vanligt sätt att finansiera villabygget.

Köken hade vedspis och bänk med utslagsho och fast inredning i form av förvaringsskåp och sannolikt också en vedlår och några öppna hyllor. Bostadsrummen värmdes av kakelugnar och i källaren fanns väl tilltagna utrymmen för ved. I källaren fanns också två torrklosetter samt tvättstuga och förråd.

1961 moderniserades villan och bostaden på bottenplan fick badrum samt ett litet wc i anslutning till tamburen. En trappa upp sattes bara wc in. Strax därefter byggdes öppna verandan på nedre botten in. På senare år har en tillbyggnad gjorts på ena gaveln och den rymmer en rymlig hall samt ett bostadsrum. Ett stort badrum har dessutom inretts i den forna verandan på nedre plan. Längs med två av husets fasader går numera en stor altan. Dessutom har fasaden renoverats omsorgsfullt. Villan disponeras idag som ett enfamiljshus.

Arkitektur

Under 1920-talet dominerades villaarkitekturen av den klassicism som vuxit fram under senare delen av 1910-talet. Den gustavianska arkitekturen och den svenska empirestilen tjänade som inspiration, precis som den internationella nyklassicismen. Fasader klädda med locklistpanel och spröjsade fönster var mycket vanliga, precis som en måttlig dos av snickarglädje i form av klassicistiska detaljer som lisener, oxögon eller överliggare ovan fönster eller dörr.

Grankotten 15 har en klassisk 1920-talsfasad med många fina detaljer. På ena gaveln finns en låg tillbyggnad med glasade pardörrar samt stora, spröjsade fönster där några har en spröjsning som för tankarna till det tidiga 1900-talet. Utbyggnaden och den äldre byggnadskroppen har båda en tidstypisk fasad klädd med locklistpanel som målats i en gul färg. Den äldre byggnadskroppen har spröjsade fönster av 1920-talsmodell med 2-3 glas i varje båge. De är målade i en vacker grön färg.

Kvalitéer

Med ett förträffligt läge i kvarterets inre finner vi denna ståtliga 1920-talsvilla med många fina detaljer. Fasaden och de smäckra träfönstren ger ett mycket tilltalande uttryck, precis som den tjusiga tillbyggnaden som infogats på ett sådant sätt att den äldre byggnadskroppen inte förvanskats.

Interiört finns många vackra byggnadsdelar bevarade. Spegeldörrar med och utan glasfyllningar, trägolv och en vacker trappa som leder mellan våningsplanen. Köket är av modernare datum, men har tydliga drag av 1920-talets ideal med vackra luckor och ett stort, platsbyggt skafferi i pärlspont som sväljer det mesta.

En trappa upp finns flera mysiga rum med snedtak och vindskupor. En rymlig övre hall med fönster i två väderstreck och burspråk binder samman utrymmena. Här finns bland annat en smart skjutdörr tillverkad av en äldre spegeldörr med krysspröjs.

Text av Gustav "Rävjägaren" Bergström