Mariehällsvägen 20

På Mariehällsvägen gömmer sig en annan värld , en plats där 1700-talets ideal fortfarande gör sig påminda i varenda snickarglädje, fönsterlucka och knutbräda. Mariehälls gård uppfördes i slutet av 1700-talet, på mark som en gång tillhörde Bällsta säteri. Den förmögne saffiansfabrikören Melchior Eichhorn köpte marken 1781 och började bygga gården som han döpte efter sin hustru Maria. Flyglarna kom först, och det var Melchiors änka och son som några år senare lät resa även den ståtliga huvudbyggnaden.

Gårdens karaktär är tidstypisk och samtidigt egen. Fasaderna är klädda i mjukt gulmålad träpanel utan locklister, ett snickarhantverk som efterliknar puts, med foder och knutar i grått. De brunmålade fönsterluckorna ramar in spröjsade bågar och skvallrar om en tid då dagsljus var en lyx som skulle släppas in med varsamhet. Taket är brutet och valmat, fönstren höga och placerade med en symmetri som gör ögat lyckligt. Huvudbyggnaden är uppförd i nyklassicistisk stil, förmodligen inspirerad av Gustav III:s italienska resa, men exakt vem som ritat huset är höljt i dunkel. Det har spekulerats i att Carl Christoffer Gjörwell, en av dåtidens mest anlitade arkitekter, kan ha haft ett finger med i spelet.

Att Mariehälls gård ens finns kvar är inget annat än ett lyckligt undantag. Under 1900-talets andra hälft förföll byggnaderna kraftigt. På 1970-talet hotades hela gården av rivning, men räddades i sista stund tack vare ett växande intresse för kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Istället för att rivas, restaurerades gården varsamt, och fick nytt liv som bostäder. Idag består bostadsrättsföreningen Herrgården av huvudbyggnaden, två flyglar och ett fristående gårdshus. Mellan husen breder en parkliknande trädgård ut sig, med hamlade lindar, äppelträd, syrénberså, örtagård och boulebana. En lugn oas, men med närhet till allt.