“I Roslagens famn” sjöng Evert Taube och fortfarande är melodin, Calle Schewens vals, en verklig klassiker. Trakten är för många sinnebilden för svensk sommar och landskapet med all rätt välkänt för sin skönhet. Roslagen som begrepp har sin grund i ett område som kallades Roden. Kombination av Roden och skeppslag gav upphov till Roslagen. Skeppslag var en administrativ region i det medeltida Sverige som inte längre används. Skeppslagar fanns längs Östersjökusten, men även en bit norr- och söderut. Roslags-Bro socken var tidigare en del av Bro och Vätö skeppslag men är numera en del av Norrtälje kommun. Här finns många lämningar från brons- och järnåldern, till exempel gravrösen och gravfält. Kyrkan uppfördes redan på 1200-talet och låg då vid större vattendrag som användes som farled. Idag har den förvandlats till en mindre å. I kyrkan finns väggmålningar som troligtvis är från 1400-talet. Att beskåda dem är verkligen att känna historiens vingslag! Det finns gott om byar och samhällen i Roslags-Bro. En av dem är Bredsättra som är en gammal jordbruksbygd med omväxlande skog och åkrar. Här hittar vi en mycket fin och välbevarad byggnad som uppfördes av skräddare Wallin 1907. Genom åren har många olika planlösningar använts för att skapa en så bra bostad som möjligt efter givna förutsättningar. Ofta är det de ekonomiska begränsningar som satt ramarna, men traktens byggnadstradition har i hög grad också påverkat. Vid sekelskiftet 1900 blir den fyrdelade planen, korsplanen, populär. Det är en praktisk och effektiv planlösning eftersom endast en skorstensstock krävs för att få eldstäder i samtliga rum. I kombination med en inredd vindsvåning blir det en bostad om fyra rum och kök som tar en förhållandevis liten yta i anspråk. Skräddare Wallins hus är ett fint exempel på en byggnad med denna typ av planlösning. Den är uppförd i två våningar under och har dessutom en glasveranda som sammanfogats med hallen som därmed blir rymligare. Från hallen, som ligger i byggnadens ena hörn, nås vardagsrummet och köket. Diagonalt från hallen ligger ytterligare ett rum som idag disponeras som matsal. I hallen finns ett WC med duschrum samt trappa upp till övre våningen. Där uppe finns en övre hall samt två rum med kattvindar. Samtliga rum har eldstad, kamin eller kakelugn. I köket finns en vedspis och den gamla spismuren bevarad. Det tidiga 1900-talet är en brytningstid inom arkitekturen. I slutet av 1800-talet är rikt dekorerade fasader med så kallad snickarglädje högsta mode. Panelarkitektur brukar stilen kallas. Den har sin grund i det faktum att sågade och hyvlade trävaror blivit alltmer tillgängliga och sjunkit i pris. Dessa ideal ersätts i början av 1900-talet av ett mer dämpat uttryck, åtminstone i städer och större samhällen. Det är den internationella jugendstilen som influerar och leder till en förändring. På landsbygden lever mycket av det gamla kvar, även om en viss stramhet kan iakttas. Skräddare Wallins hus är en verklig pärla från tidigt 1900-tal. Fasaden bevarar sitt ursprungliga utseende i mycket hög utsträckning. Byggnaden vilar på en grund av natursten och har en fasad som är klädd med stående dubbelfaspanel. I husets mitt finns en inglasad veranda med en klassisk pardörr. Dörrbladen har tre fyllningar, två höga och en låg i mitten. Ovanför dörren löper ett profilerat listverk som går längs med hela fasaden i fönstrens överkant. Fönstren är spröjsade med tre glas i varje båge. Bågarna är grönmålade och karmar och foder vita. På övervåningen sitter bredare fönster som omges av mindre fönster som ger ljus till kattvindarna. Även dessa fönster är spröjsade. Mellan grund och panel och vid knutarna sitter vitmålade brädor vilket är typiskt för tiden. Intill bostadshuset står en fantastisk gammal byggnad, ett bykhus! Här är det mesta av den gamla inredningen bevarad. Det går med andra ord alldeles utmärkt att tvätta som man gjorde förr i tiden. En vedeldad bykgryta gör att veckotvätten går som en dans och någon elförbrukning är det inte tal om! Byggnadens exteriör är även den mycket välbevarad och går i stil med bostadshuset. Enligt uppgift har byggnaden moderniserats i början av 1940-talet och slutet av 1960-talet. Dessa ombyggnader har emellertid gjorts varsamt och en mycket stor del av alla ursprungliga detaljer har bevarats. Vad som tillkommit är ett våtrum med WC och dusch. Rinnande vatten och avlopp var inte något som fanns på landsbygden 1907 och dessa faciliteter har också tillkommit. Redan i glasverandan och hallen är det tydligt att detta är ett mycket fint och välbevarat hus. I hall och kök är taket klätt med pärlspont och i köket finns den gamla spismuren bevarad. Numera finns här både ved- och elspis sida vid sida. Skafferiets nedre del rymmer idag ett kylskåp. I vardagsrummet står kakelugnen fortfarande kvar och den har ett rikt dekorerat krön samt mässingsluckor. Ett vackert ljus silar in i rummen genom fönstrens munblåsta glas som har enkla bågar med lösa innanfönster. Underbart! En trappa upp hade skräddare Wallin sin ateljé och här kan är det tidiga 1900-talet verkligen närvarande. Även här uppe är taken klädda med pärlspont och det råder ingen brist på ursprungliga snickerier! Kattvindarna är rymliga och i en av dem hänger en lång rad med krokar som sägs ha nyttjats av skräddaren i hans verksamhet. Det här är verkligen ett hus utöver det vanliga! Text av Gustav "Rävjägaren" Bergström.