Skohalvön i norra delen av Mälaren är sannolikt mest känd för att Skoklosters slott ligger här. Slottet byggdes på uppdrag av Carl Gustaf Wrangel och kom att bli det största privatpalats som någonsin uppförts i Sverige. Stilen är tveklöst barock och utformningen med de åttkantiga hörntornen gör slottet unikt. Idag är egendomen byggnadsminnesförklarad och ägs av staten. På Skohalvöns södra del finner vi Häggeby socken och byn Viksjö. Viksjö är en gammal radby som på 1600-talet var socknens största by. En radby är en by där gårdarna ligger på rad längs med en väg. Många radbyar förändrades ganska radikalt i samband med laga skifte på 1800-talet, men Viksjö har i mångt och mycket behållit sin karaktär av radby. I utkanten av byn finns en gammal runsten bevarad. Den är från 1000-talet och visar tydligt vilken anrik trakt detta är. Akademigården i Viksjö donerades 1624 av Gustaf II Adolf till Uppsala universitet. Syftet var att universitetet skulle arrendera ut gården och låta inkomsterna bidra till universitetets försörjning. Totalt hade universitetet i Uppsala ungefär 200 akademigårdar som arrenderades ut i syfte att ge inkomster. Det kom att dröja in på 1980-talet innan Uppsala universitet sålde akademigården i Viksjö. Idag har odlingsmarken övertagits av en granngård och förutom bostadshuset finns en tvättstuga från 1930-talet kvar. Bostadshuset uppfördes i början av 1800-talet och är således 200 år gammalt. Byggnaden är uppförd i liggande timmer och mycket välbevarad. På bottenvåningen finns en förstuga som nås från en öppen veranda. Till höger om förstugan finns en avlång sal som upptar hela gaveln. Till vänster ett något mindre rum och innanför det och bakom förstugan ligger köket. I köket finns den gamla spismuren bevarad. Den är stor och rymmer både vedspis från Husqvarna och bakugn med lucka från Näfveqvarn. Innan vedspisen sattes in fanns här en öppen härd där all matlagningen sköttes. Faciliteter som rinnande vatten och avlopp var inte att tänka på i början av 1800-talet. En trappa upp finns ytterligare två bostadsrum i form av helt förtjusande kammare, en på vardera gavel. Ytterligare utrymmen finns i de delar som ännu inte inretts. Här finns små lunettfönster som släpper in ljus. På husets baksida finns en köksfarstu som på senare år byggts ut och här finns idag ett modernt våtrum. I början av 1800-talet uppfördes många bostadshus på landsbygden som hade en ganska anspråkslös framtoning. Fasadpanel och Falu rödfärg var verkligen inte alla förunnat utan fanns främst i städerna. Det är först under 1800-talets andra hälft som dessa detaljer blir vanligt förekommande. Akademigården i Viksjö har sannolikt genomgått en eller flera mindre ombyggnader under 1800-talets andra hälft och i början av 1900-talet. Då har till exempel fasaden klätts med panel och rödfärgats. Verandan har funnits sedan 1890-talet, då med en tresidig trappa runt om. Akademigården i Viksjö är ett mycket fint exempel på de ideal som rådde i slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet 1900. Byggnaden vilar på en grund av solid natursten och därovan är timmerstommen klädd med locklistpanel. Panelen är av äldre typ med varierande bredd på plankorna vilket ger fasaden liv. På ena långsidan finns husets huvudentré och den markeras i fasaden av en öppen veranda som har drag av tidigt 1900-tal med dekorativt utformade stolpar. Ytterdörren är en pardörr som ger intryck av att ha en ansenlig ålder och skulle kunna vara lika gammal som huset. Den är klädd med spontad och profilerad panel som målats guldockra. I dörrbladens övre del sitter små kvadratiska glasrutor och spröjs. Notera också den fantastiska portklappen! Byggnaden har ett förhållandevis brant sadeltak som är klädd med tvåkupigt lertegel som lagts på ett äldre spåntak. Fönstren är spröjsade med tre glas i varje båge och utformade som klassiska tvåluftsfönster med enkla bågar. På gavlarna finns dessutom små, dekorativa lunettfönster som även de är spröjsade. Lunettfönstren har fått sitt namn av månen eftersom de är utformade som halvmånar. Fönsterbågar, karmar och foder är vitmålade, precis som verandans snickerier. Knutbrädor och vindskivor är däremot rödfärgade. Det är en påtagligt ålderdomlig prägel som vilar över rummen på Akademigården i Viksjö. I hallen finns gamla fyllningsdörrar med kammarlås och höga trösklar till omgivande rum. I den stora salen finns ett mycket gammalt handhyvlat tak och en rörspis, en kakelugn utan kakel. I rummet till höger hittar vi en kakelugn som andas tidigt 1900-tal. Köket är stort och ljust och här finns en stor spismur bevarad med både bakugn och en klassisk järnspis. En trappa upp finns den delvis inredda vinden. Här syns tydligt att byggandens tak tidigare varit klätt med takspån. De två kamrarna här uppe är otroligt fina med vackra golv och snickerier från flera olika epoker. Precis som i övriga rum är fönstren av äldre typ med enkla bågar och vackert gammalt glas. Under den kalla årstiden kan dessa fönster kompletteras med lösa innanfönster som stänger kylan ute. Byggnaden har sedan slutet av 1990-talet renoverats mycket pietetsfull med stor respekt för gångna tiders hantverk och material. Delar av fasadpanelen är utbytt, men bytet har gjorts så varsamt att skillnaden mellan nytt och gammalt är minimal. Text av Gustav "Rävjägaren" Bergström.