Arkitektur

I mitten av 1800-talet växte en ny arkitekturstil fram som kom att bli mycket populär för villor och sommarhus. Den kallas schweizerstilen eftersom inspirationen i huvudsak kom från de byggnader som fanns på landsbygden i Schweiz. Karaktäristiskt för stilen var asymmetriska fasader med rik dekor med lövsågade detaljer. Verandor och torn användes också för att ge fasaden liv. Färgsättningen var förhållandevis mustig med flera olika kulörer som gjorde att dekoren verkligen kom till sin rätt. Långvinds herrgård är en ovanligt stor byggnad, till stora delar uppförd i tre våningar samt källare. Byggnadskroppen är asymmetriskt uppbyggd med en tillbyggnad på vänster sida som står vinkelrätt mot huvuddelen. Fasaden är klädd med fasspontpanel, stående under fönstren och liggande mellan dem. De olika fälten delas in av släta brädor med profilerade kanter. Dekoren är rik med fönsterbröstningar med figursågad dekor, konsoler, spån och kluvna, svarvade spjälor. Husets mest iögonfallande detalj är den storslagna verandan som är hela tre våningar hög. Den bärs upp av svarvade pelare och figursågade konsoler. Den nedersta delen är inglasad med spröjsade fönster, på övriga våningsplan är den öppen.

Ombyggnaden

Herrgården uppfördes redan 1799–1805 i liggande timmer. Den var två våningar hög och hade en vind med två gavelkammare. På en bild tagen någon gång under 1870–1880-talen syns en stram byggnad med fasad av rödmålad, stående panel och vitmålade fönster och foder.

Wilhelm Söderhielm, som övertog Långvind på 1870-talet, önskade en mer praktfull mangårdsbyggnad och anlitade 1881 två arkitekter som fick rita ett förslag till ombyggnad av herrgården. Arkitekterna var Erik Alfred Hedin och Johan Laurentz. Den senare kom att bli en framstående Stockholmsarkitekt. Projektet blev dock inte av och ritningarna förpassades till arkivet. Tio år senare var det dags igen och då fick Sven Malm i uppdrag att göra ett nytt förslag. Malm hade ritat många hus i Sundsvall och var en ofta anlitad arkitekt. Resultatet av hans arbete blev en praktfull byggnad i schweizerstil. Redan samma år byggdes den mäktiga veranda som köptes från en snickerifabrik i Stockholm. Under följande år fortskred ombyggnaden. Huskroppen förlängdes och fasaden försågs med ny panel och mycket rik och tidstypisk dekor. 1896 var ombyggnaden fullbordad och resultatet blev en herrgård som än idag saknar motstycke.

Det var en genomgripande ombyggnad som gjordes. Huset byggdes till på ena gaveln och i denna del rymdes bland annat kök, serveringsrum, jungfrukammare och gästrum. Den gamla byggnadskroppen omdanades helt. På bottenvåningen inreddes kontor, en mindre matsal samt några rum av privat karaktär. En trappa upp skapades en praktfull salong och en stor matsal. Intill låg rökrum och flera mindre bostadsrum. Bredvid matsalen placerades serveringsrummet som hade mathiss ned till köket på våningen inunder. Dessutom fanns ett modernt signalsystem i huset så att brukspatron och hans familj kunde ringa på tjänstefolket när de helst önskade. Vinden byggdes också om och hela 8 gästrum inreddes.

Interiörerna utformades i tidens stil vilket innebar en synnerligen rik dekor. Taken i de förnämsta rummen dekormålades med limfärg med de mest fantastiska motiv och försågs med stuckaturer. Nya kakelugnar ersatte de gamla som i vissa fall flyttades till ett enklare utrymme i det stora huset. Många kakelugnar köptes från Stockholm, bland annat levererade Rörstrand de två som står i salongen en trappa upp. Foder, lister och golv målades så att de skulle ge intryck av att vara utförda i ek. Ett helt nytt kök inreddes också med ett trapphus som sträckte sig från källare till vindsvåning. I några rum bevarades delar av den äldre inredningen. Bland annat finns en kakelugn från byggnadsåret i kontoret på nedre botten. Den tros vara tillverkad av kakelugnsmakare Silfvernagel i Hudiksvall som även tillverkat den kakelugn som idag står i källaren, men som tidigare stått i ett bostadsrum.

Kvalitéer

Efter en period av förfall, köptes herrgården 1999 av Elina och Jonatan Mytnik. Under deras tid har herrgården genomgått en mycket pietetsfull renovering och det gamla träslottet har återfått sin forna glans. Fasaden är numera målad i 1896 års färgsättning och interiörerna har behandlats med sällan skådat pietet. Äldre detaljer som tapeter och målningar har bevarats och det som gått förlorat har rekonstruerats.

Paradvåningen, en trappa upp, består av många och påkostade rum. Här finns bland annat matsal, salong och det så kallade blåklintsrummet som har kvar originaltapeter från 1890-talet. Matsalen har ett makalöst kassettak med rik målad dekor och en kakelugn i nyrenässans med så kallat “pottkakel”. På detta våningsplan finns också det forna rökrummet, serveringsrummet och en övre hall med pardörrar ut till den vackra verandan. Uppe på vinden finns flera underbara gästrum med en storslagen utsikt över omgivningarna.

Det går inte att nog prisa denna underbara byggnad! Det är ett stycke unik kulturhistoria som nu är till salu.