Edsbro socken i Uppland är ett fantastiskt kulturlandskap som har anor som sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden. Här finns bland annat ett gravfält från järnåldern och resterna av en fornborg som tros vara uppförd 400-550 e Kr. Fornborgen går under namnet Lundboborg och är 210 meter lång. Fornborgar tros allmänt ha haft en försvarsfunktion i orostider, till exempel för försvar eller bevakning. I slutet av 1600-talet grundades Edsbro bruk av ägarna till Skebo bruk. Vid bruket anlades en masugn som förädlade malmen från Dannemora gruva till tackjärn. Tackorna skeppades sedan till Skebo där de bearbetades till smidbart järn som i hög utsträckning exporterades till England. Verksamheten avvecklades i slutet av 1910-talet, men masugnen har bevarats in i våra dagar, precis som förvaltarbostad, brukskontor samt bruksgata med arbetarbostäder. Torpet Eklund, som denna byggnad kallas, uppfördes i slutet av 1800-talet av bonden Gustaf Arvid Gustafsson. Huset är en så kallad sidokammarstuga bestående av kök och en liten kammare. Torpet övertogs så småningom av bysmeden Per Johan Nilsson som i sin tur sålde fastigheten till fadern till änkan Emilia Johansson. Året var 1930 då änkan och hennes två barn flyttade in. Sedan dess har huset kallats Emilias stuga. Det har genom åren funnits många olika grundtyper av bostadshus. Till de mest kända hör enkel- och parstugan samt den tjusiga salsbyggnaden med tre rum i fil. Torpet Eklund är en så kallad sidokammarstuga, en byggnadstyp som var särskilt vanlig på landsbygden i Mälardalen och Stockholms skärgård. Sidokammarstugan användes bland bland annat som soldat- eller båtsmanstorp och har stora likheter med enkelstugan. Skillnaden mellan de två typerna är att i enkelstugan finns en förstuga. Eftersom sidokammarstugan saknar förstuga, har den ofta en tillbyggd förstuga. Byggnadstypen kom att användas så sent som in på 1920-talet. När torpet stod klart i slutet av 1800-talet var standarden mycket enkel jämfört med hur vi har det idag. I köket fanns en spismur med bakugn och öppen härd eller vedspis. Rinnande vatten, avlopp och elektricitet var saker som dåtidens landsortsbor bara kunde drömma om. Vatten hämtades istället i brunn och slasken bars ut i hinkar. Kökets stora spismur kan även ha värmt upp den lilla kammaren, men den kan också ha haft en egen liten eldstad, till exempel en kamin. Fönstren hade enkla bågar som kompletterades med lösa innanfönster under den kalla årstiden. Utbyggnaden på husets baksida är av senare datum och fanns inte när huset var nytt. Den utgör en naturlig fortsättning på köket med plats för måltider och umgänge. På tomten finns också ett uthus med torrdass och förvaringsutrymmen. Det är inte omöjligt att det fanns en enklare bykstuga här. Idag rymmer uthuset ytterligare ett bostadsrum samt våtrum med dusch. Landsbygden förknippas i stor utsträckning med panelklädda och rödfärgade byggnader, åtminstone i denna del av landet. Seden att rödfärga byggnaderna sträcker sig tillbaka till 1700-talet då man började man rödfärgade husen i städerna och större gårdar på landsbygden som tidigare varit obehandlade och blivit grå. Det blev också allt vanligare att klä in timmerhusen med panel vilket både skyddade stommen och gav dem ett mer förnämt utseende. Under 1800-talet spred sig detta bruk till enklare byggnader och i slutet av decenniet hade de flesta hus klätts med panel och rödfärgats. Under 1800-talets andra hälft utvecklas en så kallad panelarkitektur som levde kvar ett par decennier in på 1900-talet. Tillgången till sågade och hyvlade trävaror gjorde att de lite mer påkostade bostadshusen fick en riklig dekor med snickarglädje som även kom äldre byggnader till del i samband med ombyggnader. Vid den här tiden blev det vanligt med rikt dekorerade verandor, både öppna och glasade. Torpet Eklund är en fantastisk byggnad med en mycket fin och välbevarad fasad. Den ursprungliga huskroppen är verkligen inte stor, men kompletteras med en utbyggnad på baksidan som bildar en vinkel med en uteplats. Fasaden är klädd med locklistpanel där brädorna är av varierande bredd. Det ger liv åt fasaden och är också typiskt för äldre paneler. Husets entré finns i en utbyggnad på framsidan. Dörren är klädd med grönmålad, stående panel. Fönstren är spröjsade med varierande antal glas i bågarna. Bågarna är målade i gulockra och karm och foder i en bruten vit nyans. Taket, ett klassiskt sadeltak, är täckt av tvåkupigt lertegel av äldre modell och pryds av en hög, putsad skorsten. Omgivet av en minst sagt prunkande trädgård står torpet Eklund som uppfördes i slutet av 1800-talet. Den gamla byggnaden är välbevarad och har under senare år genomgått en grundlig och pietetsfull renovering med tidstypiska material och metoder. I taket finns den gamla pärlsponten bevarad och på väggarna sitter målad lumppapp. I köket tronar spismuren som den gjort sedan huset var nytt. Vedspisen är av något nyare datum, men har snart 100 år på nacken. Dörrarna är klassiska spegeldörrar och på golvet ligger ett behagligt trägolv. Även om huset är litet, är ytorna väl utnyttjade. Kammaren nyttjas numera som vardagsrum och en trappa upp finns ett sovloft. Även där finns trägolv och ett tak som är klätt med pärlspont. Det finns verkligen inte mycket att anmärka på när det kommer till detta vackra och välrenoverat hus! Emilias gamla stuga har verkligen haft tur och hamnat i rätt händer. Text av Gustav "Rävjägaren" Bergström.