Ekebygården, Ekebykvarnsvägen 35

Riala socken i Uppland har anor som sträcker sig långt bak i tiden. Namnet Riala finns belagt sedan början av 1200-talet. Från 1200-talet är också de äldsta delarna av kyrkan som byggdes till på 1400-talet. Det här är en del av Sverige som är rik på fornlämningar och Riala är inget undantag. Här finns både gravrösen och en hällristning. Dessutom hela 12 gravfält och en lämning av två fornborgar.

Gården och dess historia

Ekebygården har en lång och spännande historia. Marken där byggnaden står hörde tidigare till den så kallade Östergården som har ägts av samma släkt sedan 1600-talet. År 1854 delade Jan Nilsson upp sitt hemman i två lika stora delar. Den ena skänkte han till dottern Maja Stina Jansdotter och den andra till sonen Johan Petter Jansson. Maja Stina och hennes make uppförde den så kallade Lillstugan på sin del. När Maja Stina och hennes make avled, tog dottern Anna Sofia Karlsdotter över gården tillsammans med maken Lars Axel Larsson. Det var de som uppförde den byggnad som nu är till salu. Gården ärvdes sedan av sonen Hartvig Larsson och gick i arv till hans och hustrun Signes dotter Anna Kristina “Stina” Larsson som ägde den fram till sin död 2009.

Ekebygården uppfördes 1882 och är en så kallad korsbyggnad. Genom åren har många olika planlösningar använts för att skapa en så bra bostad som möjligt efter de förutsättningar som funnits. Ofta är det de ekonomiska begränsningarna som satt ramarna, men traktens byggnadstradition har i hög grad också påverkat. Mot slutet av 1800-talet blev den fyrdelade planen, korsplanen, populär. Det var en praktisk och effektiv planlösning eftersom endast en skorstensstock krävdes för att få eldstäder i samtliga rum. I kombination med en inredd vind blev det en förhållandevis rymlig bostad.

Ekebygården disponeras ursprungligen med förstuga, kök, kammare och sal. En trappa fanns upp en rymlig vind och en vindskammare. Köket och salen var de största rummen. Bostadsrummen värmdes upp av kakelugnar eller kaminer. Fönstren hade enkla bågar som vintertid kompletterades med lösa innanfönster som stängde kylan ute.

I köket fanns en spismur med vedspis och bakugn. Faciliteter som rinnande vatten och avlopp kunde det sena 1800-talets husmödrar bara drömma om. Likadant var det med elektricitet och wc. Däremot fanns ofta ett skafferi där maten kunde hållas sval, åtminstone under vinterhalvåret. Ett bänkskåp med plats för diskbaljor fanns också i de flesta kök precis som någon form av skåp för porslin och husgeråd.

Konstruktion och ombyggnader

Huset uppfördes med en stomme i liggande och stående timmer och hade tidigare en reveterad fasad. Att revetera ett hus innebär att man putsar det. Putsen sattes på för att skydda stommen och för att ge sken av att det var ett dyrbart stenhus.

I samband med den ombyggnad som sannolikt gjordes i början av 1970-talet, ersattes putsen av en klassisk locklistpanel. Nya, kopplade fönster sattes också in. På 2010-talet tillkom en glasveranda i två våningar. Den har spröjsade fönster med munblåst glas och innanfönster, precis som på 1800-talet.

Arkitektur

Landsbygden förknippas i stor utsträckning med panelklädda och rödfärgade byggnader, åtminstone i denna del av landet. Seden att rödfärga byggnaderna sträcker sig tillbaka till 1700-talet då man började rödfärgade hus i städerna och större gårdar på landsbygden som tidigare varit obehandlade och blivit grå. Det blev också allt vanligare att klä in timmerhusen med panel vilket skyddade stommen och gav dem ett mer förnämt utseende. Under 1800-talet spred sig bruket att rödfärga till byggnader och i slutet av decenniet hade de flesta hus klätts med panel och rödfärgats.

Ekeby av idag är ett klassiskt rödmålat trähus med en exteriör som för tankarna till förra sekelskiftet. Byggnaden vilar på en solid naturstensgrund och ligger på en svagt sluttande tomt. Huskroppen är rektangulär och har ett sadeltak som täcks av enkupigt tegel. Fasaden är klädd med locklistpanel som är målad med Falu rödfärg. På husets framsida finns en stor glasveranda som är två våningar hög. Den har en mängd spröjsade fönster och en spröjsad pardörr med ett skärmtak ovanför. Fastighetens övriga fönster är klassiska tvåluftsfönster som i några fall är spröjsade. Samtliga snickerier är vitmålade.

Kvaliteér

Den gamla 1800-talsgården i Ekeby ägdes och brukades av samma släkt fram till 2009. Det är smått unikt. Inte nog med det, en hel del material från denna familj har bevarats in i våra dagar. Det är främst dagböcker och bilder som berättar om livet på gården genom åren. En sådan dokumentation är mycket värdefull och ger ett stort mervärde för husets ägare.

Som de flesta äldre hus har gården förändrats under årens lopp, men fortfarande finns de flesta äldre detaljer bevarade i de vackra rummen. Under de senaste 15 åren har huset genomgått en varsam renovering med traditionella metoder och material. Några väggar är numera lerklinade och taken är klädda med bräder. Spegeldörrar med kammarlås, profilerade lister och foder finns i de flesta rum. I kökskammaren står en fantastiskt fin kakelugn och i köket en vedspis som enligt uppgift är från 1891! De glasade pardörrar som sitter mellan glasveranda och förstuga är ytterst dekorativa och förtjänar också att nämnas.

I samband med att TV-programmet Det sitter i väggarna besökte huset, gjordes en undersökning av tapeterna i kökskammaren. Det visade sig finnas fem lager tapeter där det äldsta dateras till 1870-talet och den yngsta sattes upp runt 1930.

Text av Gustav "Rävjägaren" Bergström.