Interiören

Poul Bjerre själv höll i pennan för den byggnad som skulle bli hans hem under femtio år. Huset består av två byggnadskroppar som är sammanfogade i vinkel. Fasaderna är klädda med vit locklistpanel och taket är tegeltäckt och brutet. Fönstren är vitmålade och småspröjsade och många är försedda med brunmålade fönsterluckor. Huvudentrén ligger på husets norrsida, mot väster finns en köksentré och mellan de båda byggnadskropparna ytterligare en entré. Flera förbindelser finns också mot gården. Här sammanförs de båda huskropparna av en vacker loggia med tegelgolv och utsikt mot trädgården och vattnet. Huset inrättades i en ”bullrig del” med bland annat kök och plats för tjänstefolk, och en ”tyst del” för familjens liv i en mer rofylld miljö. Byggnaden kan ses som typisk för sin tid, 1910-talets mitt, där arkitekturen domineras av nationalromantiken och en längtan till det genuina och trygga, samtidigt som intresset för klassicismens arkitektur också börjat att vakna. Hemmet är ett unikum präglat av dess invånare och är bevarat i det utförande som dess herre lämnade hemmet i när han gick bort. Bostaden är i två plan plus källare. Sällskapsrum omges av bland annat bibliotek, arbetsrum, mottagning och kök, samt mer privata delar med sovrum. En bred trappa leder från det stora sällskapsrummet till den övre våningen, och det finns även serveringstrappa av smalare modell i husets köksdel. Poul Bjerre fann inspiration i de norska hytter som han besökte vid vandring i de norska fjällen, och inredde flera rum med mörka paneler och snickerier. Inredningen formad av hustrun Gunhild är ljusare och luftigare, här ser man snarare en Sundbornsk inspiration, från Karin och Carl Larssons hem i Dalarna. Denna kontrast är särskilt tydlig i den stora salen, som är tvådelad. Den inre delen bär Pouls prägel, med brunmålade snickerier, väggfast soffa och tyngre möblemang, medan den yttre delen är ljus och luftig, har vitmålade snickerier och smäckra gustavianska möbler. Att ha ett ”solrum” var på modet just vid denna tid. Som vänner till Ellen Key besökte paret Keys hem Strand vid Vättern som stod färdigt ett par år innan Vårstavi byggdes, och inspiration från detta hem skönjes på Vårstavi, liksom inspirationen med Millesgården på Lidingö. Loggian vid husets sydsida är ett exempel på detta. Carl Milles var en av Poul Bjerres vänner och hans konstnärskap är även representerat på Vårstavi. Platsen skulle också påminna om en klostermiljö, med bland annat avskärmande plank och murar. Loggian hade italienska influenser och den möblerades med både skrivbord och bokhylla och användes som arbetsplats utomhus. Husets trädgård är cirka 2000 kvm stor, med huvuddelen vänd mot söder och sjösidan. På tomten finns även ett gästhus om cirka 40 kvm, och ett garage. Gården omges sedan av kommunal parkmark, här finns bland annat en staty av Poul och Gunhild Bjerre utförd av Carl Milles. Gunhild Bjerre fick tio år i huset innan hon avled 1925, Poul levde kvar ytterligare nästan fyrtio år. Paret saknade gemensamma barn och fastigheten har sedan Pouls död förvaltats av en stiftelse.

Vårstavi ligger alldeles intill den starkt trafikerade väg 225. Läget är lättillgängligt för den som tänker sig en verksamhet på platsen. Via kommunen har man möjlighet att få till ett bättre bullerplank. I nuläget delar man infart (via servitut) med hembygdsföreningens lokal Vasastugan och det ligger ett ärende hos kommunen om att göra om infarten. Fastigheterna har också en gemensamhetsanläggning gällande avlopp och vattenledningar.

Kvalitéer

I början av 1900-talet sökte sig många ut från de trånga och bullriga stadskärnorna för att njuta av lugnet och den friska luften på landsbygden. Det gjorde också Poul och Gunhild Bjerre som i Vårstavi fick ett fantastisk hem med en underbar loggia med utsikt över en bedårande trädgård med Malmsjön som skymtar i fonden. Vårstavi har ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Inte nog med att byggnaden i sig är ett fint exempel på tidens arkitektur, den är också mycket välbevarad och intimt förknippad med Poul Bjerre och hans liv. Det är en fastighet som bör vårdas med stor omsorg och respekt för historien.