Sven Wallander föddes i Stockholm 1890. Fadern Alf var konsthantverkare och konstnär. Modern Gerda var också utbildad vid Konstakademien, men kom mer att ägna sig åt hemmet. Sven Wallander studerade vid Kungliga tekniska högskolan under åren 1909-1913 och därefter vid Konstakademien varifrån han tog examen 1915. I början av karriären var han anställd hos Ivar Tengbom och Lars Israel Wahlman samt arbetade också åt Stockholms Stadsplanekommission innan han startade eget i slutet av 1910-talet.
Redan 1915 presenterade Wallander en idé som gick ut på att placera två “skyskrapare” på ömse sidor om Kungsgatan men det kom dock att dröja innan den kom att förverkligas. 1924 stod äntligen det norra tornet färdigt, som han själv ritat, och ett år senare det södra med Ivar Callmander som arkitekt. Redan 1923 hade ett större antal hus uppförts efter Wallanders ritningar och det var bebyggelsen vid Breitenfeldsgatan och Valhallavägen, totalt sju byggnader.
Snart kom dock Sven Wallanders produktion att dominerades av byggnader ritade åt HSB Stockholm som han var med om att grunda 1923. Det första huset stod klart året därpå och sedan följde en strid ström av uppdrag till exempel i Röda Bergen och vid Helgalunden. I slutet av 1920-talet ritade han tre stora komplex åt HSB: Ljuset, Marmorn och Färjan. Det sistnämnda på Kungsholmen och de två andra på Södermalm. Dessa hus kom att höra till de första i funktionalistisk stil som uppfördes i Stockholm. Under 1930-talet HSB:s hus i Fredhäll och på Gärdet och HSB:s största projekt vid denna tid, Kungsklippan vid Klara sjö på Kungsholmen.
Under 1940-talet övertog Wallanders medarbetare på arkitektkontoren allt mer av ritningsarbetet då sysslorna som VD för HSB tog allt mer av hans tid i anspråk. Han medverkade dock vid utformningen av Reimersholme som kom att bli ett av HSB:s största och mest lyckade projekt med vackra byggnader i en svårslagen miljö.
Under Sven Wallanders första tio år som arkitekt var det framförallt nyklassicismen som kännetecknade arkitekturen. Under 1920-talet ritade han många högklassiga byggnader åt HSB som präglas av en påkostad utformning med många fina detaljer. På ömse sidor om Nybrogatan, nästan uppe vid Valhallavägen, ligger två riktigt fina hus med en stram klassicistisk exteriör med mycket koppar i bottenvåningen. Metern och Morkullan är två riktigt fina exempel på storgårdskvarter där en stor portik leder in till den öppna gården varifrån trapphusen har sina entréer. Trapphusen dekorerades bland annat med stuckaturer. HSB anlitade ofta Brita Hörlin som även gjort skulpturen på Färjans gård.
Från och med hösten 1929 var Sven Wallanders byggnader för HSB utpräglat funktionalistiska och fram till ungefär 1933 karaktäriseras husen av slätputsade fasader utan dekor men med breda fönsterband och i många fall också balkonger vars fronter var klädda med trådnät eller slät plåt. Hösten 1934 stod de nya husen på Kungsklippan färdiga och de är fina exempel på den nya funkisstil som dominerar 1930-talets andra hälft. Stora, obrutna fönsterytor och en mängd balkonger karaktäriserar dessa byggnader.
Sven Wallander var mån om att de boende i HSB:s lägenheter skulle ha högsta möjliga standard och hade önskat att samtliga lägenheter skulle utrustas med badrum, men eftersom man inte lyckades övertyga de statliga och kommunala långivarna om att även smålägenheter skulle utrustas med sådan lyx, fick man till att börja med nöja sig med dusch i lägenheterna och sedan byggde man större duschrum där lägenhetsinnehavarna kunde ställa in ett litet badkar. Först 1930 hade samtliga lägenheter fullt utrustade badrum.
Sopnedkastet, en uppfinning som kom att få en stort genomslag på 1930-talet, var signerad Sven Wallander. Det var under en studieresa till USA 1920 som han fick idén och redan 1923 provades den i ett hus på Vallhallavägen. Det kom dock att dröja innan uppfinningen accepterades av de styrande men i början av 1930-talet fanns de i snart sagt varenda hus.
