I mitten av 1850-talet stod det Warodellska huset på Drottninggatan klart. Det ritades av Fredrik Wilhelm Scholander och är ett tidigt exempel på den stil inom arkitekturen som går under namnet nyrenässans. Nyrenässansen är en historiserande stil som bygger på den renässansarkitektur som präglade tiden från början av 1400-talet till tidigt 1600-tal. En av dess främsta uttolkare var Johan Fredrik Åbom som ritade många offentliga byggnader i Stockholm, till exempel Berns och Södra teatern.
Nyrenässansen behöll sin popularitet under många år och kom också att vara den dominerande stilen för bostadshus under 1880-talet. I Stockholm anlitades arkitekter som Anders Gustaf Forsberg, bröderna Axel och Hjalmar Kumlien och Adolf Emil Melander. Det var också förhållandevis vanligt att byggmästaren själv ritade fasaden med hjälp av de mönsterböcker som fanns på marknaden. I dessa fanns både ornament och förslag hur de kunde kombineras för en smakfull fasad.
Under 1880-talets första hälft dominerade den italieninspirerade renässansen vars ljusa putsfasader med en rik dekor med klassicistiska motiv i gips och puts. Stenhusen uppfördes vanligtvis i 5 våningar och komponerades enligt givna riktlinjer vilket innebar att bottenvåningen och våning 1 trappa rusticerades. På de övre våningsplanen var fasaden vanligtvis slätputsad och hade en riklig dekor, framförallt på 2-3 trappor där fönstren försågs med kraftiga överliggare i form av frontoner, kornischer eller segmentbågar. Det översta våningsplanet fick en enklare dekor och lägenheterna här uppe hade ofta en lägre våningshöjd och följaktligen lägre fönster. Fasaden delades också av horisontellt med listverk i puts, så kallade våningsband. Under takfoten placerades ett listverk med konsoler eller tandsnitt.
Fönstren placerades vanligtvis ut med jämnt avstånd i förhållande till varandra och var udda till antalet. Symmetri var nämligen av yttersta vikt och därför förlades vanligtvis entrén till husets mitt, under mittfönstret. Porten, dörren in till trapphuset, utformades som en pardörr, en fyllningsdörr. Ovanför den ett överljus, en glasruta, som släppte in ljus till trapphuset. Porten omgavs också av en portal, en omfattning som vanligtvis var putsad och kunde utformas på många olika sätt. Mer påkostade hus hade ofta portaler med kolonner och listverk.
I mitten av 1880-talet började nya strömningar inom arkitekturen att göra sig märkbara och den italieninspirerade renässansen ersattes alltmer av byggnader som var influerade av nordeuropeisk renässans. Dessa hus hade ofta delar av fasaden utförd i tegel, s.k. rohbau, ett tyskt ord som betyder rå, ofärdig, dvs inte putsad.
Dekoren var fortfarande riklig med profilerade fönsteromfattningar och överstycken samt rusticerad bottenvåning. Dessutom tillkom svulstiga prydnadsgavlar ovan takfoten som gav liv åt byggnaden. Stockholmsarkitekten Johan Laurentz var en av dem som introducerade den nya stilriktningen och hans hus finns bland annat på Sturegatan 60, Nybrogatan 40 och Nybrogatan 76.