Type and press Enter.

Nationalromantiskt 1910-tal

Några år in på 1900-talet växte en nationalromantisk arkitektur fram och en av dess främsta utövare var Carl Westman som ritade Läkaresällskapets hus som hör till de första byggnaderna i denna genre. Nationalromantiken hade växt fram under 1800-talet, men man brukar säga att det var först i början av 1900-talet som arkitekturen påverkades i denna riktning. Arkitekterna fann sin inspiration i allmogens byggnader, i vasatidens slott och i stormaktstidens barock. Intresset för det hantverksmässiga var stort och det ledde till att handslaget tegel blev högsta mode precis som småspröjsade fönster.

Städernas bostadshus uppfördes inte bara i tegel, många hus fick också putsade fasader och då valdes ofta så kallad ädelputs i tämligen dova färger. Burspråken blev kantigare och var antingen rektangulära eller hade avfasade hörn. Ovan takfoten var prydnadsgavlar fortfarande en vanlig syn och de var ofta spetsiga eller hade lånat drag av barockens formspråk. Bottenvåningen kläddes vanligtvis med natursten och kalk- och sandsten fick konkurrens av granit. Portarna var ofta massiva med små glaspartier som ej sällan skyddades av dekorativ smide.

Under 1910-talet uppfördes också många byggnader med drag av både jugend och nationalromantik. Jugend och barock blandades också under den nationalromantiska eran och det resulterade i storslagna byggnader i stil med Hotel Diplomat på Strandvägen. Under decenniet bebyggdes också Lärkstaden, ett informellt område i anslutning till Engelbrektskyrkan på Östermalm. Här dominerar tegelfasader och många av husen uppfördes dessutom som enfamiljshus av påkostad modell.

Tidens stora arkitekten var Carl Westman, Lars Israel Wahlman, Erik Lallerstedt och Ragnar Östberg och de ritade merparten av de monumentalbyggnader som uppfördes under perioden. Till dem hör Trygghuset, Kungliga Tekniska högskolans byggnad, Stockholms rådhus och Patent- och registreringsverket på Valhallavägen. Bland kyrkobyggnader märks Högalidskyrkan och Engelbrektskyrkan, den förstnämnda stod dock klar först på 1920-talet och den sistnämnda karaktäriseras också av jugendstilens ideal.

I villastäderna uppfördes nationalromantisk färgade byggnader och bland de främsta märks Wahlmans egen Villa Tallom i Stocksund, Villa Ekarne och Mullvadsberget på Djurgården och många andra. Den så kallade Ornässtugan kom att bli en stor inspirationskälla och dess karaktäristiska utseende har präglat många villor. Förutom stående och liggande panel, kläddes fasaderna med olika former av spån eller av stockpanel som ibland tjärades, men vanligtvis målades med falu rödfärg eller med klassisk oljefärg.

Under 1910-talet blev vattenklosetten vanlig i städerna och samtidigt byggdes elektriciteten ut och allt fler fick tillgång till elektrisk belysning. Centralvärme sattes in i lite mer påkostade bostadshus och villor och detsamma gäller badrum. I enklare byggnader fanns kakelugnarna och järnspisarna kvar vilket var en stor fördel under första världskriget då det var svår att få tag i kocks till värmepannorna.

De klassiska rumstyperna förmak, sal och salong fick sällskap av vardagsrummet som, efter engelsk förebild, blev hemmets viktigaste rum. Interiörerna var fortfarande relativt mörka, även om vitmålade snickerier blev allt vanligare. De öppna spisar som sattes in i lägenheter och villor utformades ofta efter äldre förlagor. En vanlig lägenhetstyp av det mindre formatet var dubbletten som bestod av två rum och en mindre kokvrå och i vissa fall också ett badrum. Dessa små, men komfortabelt inredda lägenheter var mycket populära och lämpade sig bra för ensamstående eller par utan barn.