Gamla stan

Gamla stan, eller Staden mellan broarna som dess namn en gång lydde, utgjorde länge det egentliga Stockholm. Här ligger Stockholms slott och Börshuset, Storkyrkan och Tyska kyrkan, den legendariska restaurangen Gyllene Freden och inte minst finns det många intressanta berättelser och legender som kretsar kring stadsdelen.

Husen vid Gamla stans smala gränder är i de allra flesta fall mycket gamla, men de har byggts om och till under århundradena. Att de skulle bevarats åt eftervärlden var inte alltid självklart. Under 1800-talets andra hälft presenterades flera planer på hur området skulle kunna saneras och bebyggas med nya, moderna hus. Radikalast var byggmästaren August Emmanuel Rudberg som ansåg att Gamla stan var “en kvarleva av medeltidens barbariska byggnadssätt, men en kvarleva som saknar ålderdomens vördnadsvärdhet” och därför förordade rivning av de flesta hus förutom Slottet, Börshuset, kyrkorna och ytterligare ett par hus. Till sist svängde dock opinionen och i mitten av 1930-talet började man på prov sanera kvarteret Cepheus under ledning av arkitekten Albin Stark. Resultatet ansågs mycket lyckat och idag har hela stadsdelen ett starkt skydd.

Den första svenska färgfilmen spelades in i Gamla stan och den är från 1946. Huvudrollen spelas av Edvard Persson som spelar en alltför snäll utmätningsman. Färgsystemet var Cinecolor, ett tvåfärgssystem som inte ger de mest naturtrogna färger. Andra filmer som utspelar sig i stadsdelen är Lorden från gränden och Melodin från gamla stan, båda med Nils Poppe. Samtliga ger en vink om hur livet i stadsdelen gestaltade sig på 1930-40-talen då standarden i de flesta hus fortfarande var låg.