Årsta

Det moderna Årsta är till stor del byggt på mark som tillhört Årsta gård, som var en av de största gårdarna i Brännkyrka socken med anor från medeltiden. På dess mark har man hittat lämningar från yngre järnåldern. Hägerstens gård hörde ursprungligen till Årsta men avstyckades 1765. Årsta kom att ägas av många adliga familjer genom åren men förmodligen är det Christian Henrik von Schnell och hans hustru Märta Helena Reenstierna som många förknippar den med idag. Märta Helena skrev nämligen dagbok och Årstafruns anteckningar kom långt senare att utges under namnet Årstadagboken.

Årstas sista ägare var Fredrik Rappe. 1905 sålde han marken till Stockholms stad som var inne i en expansiv fas och nyligen hade förvärvat Enskede gård och åtskilligt med mark ute i Bromma. Inledningsvis funderade man på att anlägga en trädgårdsstad här, precis som i Bromma, men de planerna kom att skrinläggas. Däremot anlades några koloniträdgårdar i slutet av 1910-talet. 1932 anordnades Årstatävlingen som syftade till att ta fram billiga lägenheter åt arbetarfamiljer och resulterade i många förslag på smalhus. Dessa hus kom dock aldrig att realiseras, men troligen kom de att inspirera arkitekter och byggherrar i Traneberg och Hammarbyhöjden som då var under planering.

Det kom att dröja till 1940 innan en stadsplan fastslogs för Årsta. Den skapades av Uno Åhrén och var endast översiktlig. 1942 började man bygga de första smalhusen och Stockholmshem uppförde också en ett antal barnrikehus, dvs mindre men moderna lägenheter för barnrika familjer där hyran subventionerades i förhållande till hur många barn man hade. Fem barn eller mer gav 50 % rabatt på hyran.

1930-talets smalhusområden var i princip rena sovstäder som hade ytterst få butiker och offentliga lokaler. Detta ville man ändra och i Årsta beslutade man sig för att anlägga ett stadsdelscentrum. Detta utformades av Erik och Tore Ahlsén och uppmärksammades även internationellt när det stod klart 1953. Det är än idag något av en sevärdhet tack vare den välbevarade 50-talsmiljön.