Groens malmgård har anor från 1670-talet då Christian Hårleman anlade en stor trädgård här. Hundratals fruktträd fanns då på platsen och även växthus och orangerier fyllda med exotiska växter, ja till och med vindruvor odlades. 1700 köptes anläggningen av Werner Groen som handlade med vin och det var han som lät uppföra den huvudbyggnad som vi känner idag. Till Elsa Borgs minne planterades på 1930-talet en Magnolia och den finns kvar än idag.
I kvarteret Oljan, på Bondegatan 63-65, uppfördes den Tottieska malmgården som stod klar 1773. Här huserade Charles Tottie som var en förmögen man som grundat Stockholms Stads Brandförsäkringskontor. Malmgården var en stor anläggning med huvudbyggnad i två våningar med brutet tak och den var uppförd i sten. Till den hörde två flyglar, några ekonomibyggnader och en generös trädgård. 1868 köptes den av Barnängens tekniska fabrik och efter en period av förfall sattes den åter i stånd. I början av 1930-talet hade Barnängen flyttat ut ur innerstaden och kvarteret höll på att bebyggas med höga sexvåningshus. Även Tottieska malmgården skulle rivas, men byggnaden och dess påkostade inredningar skänktes av byggmästare Olle Engkvist till Skansen, dit också delar av den gamla byggnaden flyttades och återuppfördes. Där kan den beskådas än idag.
Södermalm var till stora delar en sparsamt bebyggd stadsdel och det dröjde fram till 1880-talet innan stora flerfamiljshus började uppföras. I Sofia byggdes det visserligen några hus vid den tiden, men den stora byggruschen kom långt senare och därför är många byggnader uppförda under 1910-1920-talen och vid 1930-talets början.
Norr om Skånegatan uppfördes flera kategorihus för ensamstående kvinnor och barnrika familjer. Vid Bondegatan, i kvarteret Kopparn, byggde Danelii Donationsfond tre fastigheter under åren 1914-1930. Dessa var avsedda för arbetande kvinnor och inreddes med små lägenheter med förhållandevis låga hyror. En annan stor donation, gjord av Magda Sunnerdahl, resulterade i ett antal hus i kvarteret Kristallen byggda i mitten av 1910-talet och 1936. Här gavs barnrika familjer en möjlighet att få en dräglig bostad, långt innan Stockholms stad började bygga barnrikehus.
I samband med byggruschen under framförallt 1920-talet revs många av de gamla enkla trähus som vi idag känner som “söderkåkar”. Protester mot rivningarna gjorde att man faktiskt bevarade en hel del gamla byggnader, bland annat vid Åsögatan och Vitabergsparken. Detta har vi till stor del har Anna Lindhagen att tacka för. Lindhagen var dotter till Albert Lindhagen, mannen som gav namn åt Lindhagensplanen och som ville att Stockholm skulle bli mer som Berlin och Paris med stora, raka gator. Anna Lindhagen inredde också sex rum och kök vid Fjällgatan, “Borgarrummen”, avsedda att visa hur en borgarfamilj bodde i mitten av 1800-talet. Ett mycket fint museum som verkligen kan rekommenderas.
