Hölö socken i Sörmland är en plats som är rik på historia. Här finns till exempel gott om fornlämningar, till exempel gravfält från järnåldern och Överhölö kyrkoruin. Av nyare datum och dessutom mer välkänt är Tullgarns slott vid Tullgarnsviken. Byggnaden uppfördes på uppdrag av greve Magnus Julius De la Gardies och stod klar 1727. Slottet kom i kungahusets ägo i slutet av 1700-talet och 100 år senare blev det Gustav V:s sommarslott.

I trakten finns också Lida gård som var en av de största egendomarna i socknen under 1800-talet. På gården står en ladugård från 1920-talet som är en verklig sevärdhet. Den syns vida omkring eftersom den är hela 53 meter lång och 14 meter hög! I socknen ligger också Edeby säteri med många bevarade byggnader. Bankmannen Theodor Lundberg köpte egendomen på 1910-talet och startade ett marmorbrott under 1920-talet. Det var också han som lät uppföra den nuvarande mangårdsbyggnaden i klassicistisk stil.

Byggnaden och dess disposition

Inte långt från Långsjön i Hölö socken ligger det gamla torpet Norrängen. Historiskt har det funnits många olika typer av torp, allt från soldat- och båtsmanstorp till dagsverks- och statartorp. Gemensamt för dem kan sägas att dess brukare arrenderade dem eller på annat sätt fick nyttja dem mot att de utförde dagsverken eller som i fallet med soldattorpen och båtsmanstorpen, förväntades vara en del i försvarsmaskineriet. Vilken typ av torp Norrängen ursprungligen var, har tyvärr inte gått att fastställa.

De flesta torp utformades med förstuga, kammare och ett större rum, en “stuga”, som var bostadens allrum och kök. Byggnadstypen är en så kallad enkelstuga som är en av de vanligaste planlösningarna i Sverige, sett ur ett historiskt perspektiv. Namnet kommer av att det bara finns ett stort rum förutom förstuga och kammare. Om enkelstugan kompletteras med ytterligare ett rum på andra sidan om förstugan blir byggnaden en parstuga.

I skogrika trakter var det vanligt att uppföra bostadshus i liggande timmer. Det är en mycket solid konstruktion som rätt utfört ger varma och dragfria väggar. Stockarna sammanfogas med hjälp av knutar i byggnadens hörn och där yttervägg möter innervägg.

Till torpen hörde ofta någon mindre åker och ett uthus. Tanken var att torparen skulle kunna hålla något djur och odla kål och potatis. Torparen gjorde ofta dagsverken på intilliggande gårdar och kunde på så sätt skaffa sig en liten inkomst.

Torpet Norrängen är ett tidstypiskt torp som i hög utsträckning bevarat sitt ursprungliga utseende. Byggnaden är uppförd i liggande timmer i en våning samt en numera inredd vindsvåning. Den ursprungliga byggnadskroppen har kompletterats med en mindre utbyggnad som rymmer ett duschrum. Planlösningen är enkel med två rum förutom förstuga. Det mindre av dem nyttjas idag som kök och det större är vardagsrum. Troligtvis fanns en spismur med öppen härd och bakugn i det stora rummet när torpet var nytt. Detta rum var då ett så kallat bostadskök, det vill säga ett kök som även användes som dagligrum och som ofta rymde sovplatser.

Arkitektur

Det har under århundradena uppförts många torp. Någon enhetlig arkitektur var det inte tal om, utan byggnaderna anpassades efter traktens byggnadsskick. Torpen var många gånger så pass enkla att någon egentlig utsmyckning inte kom i fråga. Merparten hade sannolikt inte ens panelbeklädnad, utan timmerväggarna var bara och inte rödfärgade. Dörrarna kunde vara utförda som enkla plankdörrar och fodren hade enkla eller inga profiler alls. Inledningsvis var fönstren få och mycket små, men med åren blev de fler till antalet och ökade i storlek.

Norrängen är ett mycket fint och ovanligt välbevarat torp. Byggnaden vilar på en solid naturstensgrund som är förhållandevis hög under delar av huset. Stommen är utförd av liggande timmer. Timmerstommen är inte panelklädd, men däremot rödfärgad. Det är inte osannolikt att anta att timmerstommen ursprungligen var helt obehandlad, det vill säga inte rödfärgad. På husets framsida finns en liten utbyggnad som är klädd med locklistpanel. Framför den en öppen veranda med en panelklädd ytterdörr med ett spröjsat glasparti i överkant.

Fönstren är spröjsade med tre glas i varje båge. Några fönster är kopplade, andra är av äldre typ med enkla bågar och innanfönster. Bågarna är målade i en gul nyans och foder och karm i ljusgrått. Taket är ett klassiskt sadeltak som är klätt med tvåkupigt lertegel.

Kvalitéer

I arkiven finns det gott om äldre bilder på torp som visar hur de såg ut under 1900-talets första decennier. Sedan dess har många av dessa torp byggts om och moderniserats så att de idag ter sig helt annorlunda. Norrängen däremot, bevarar i mångt och mycket sitt ålderdomliga utseende med vackra spröjsade fönster och rödmålad timmerstomme.

Interiört finns många detaljer bevarade. I vardagsrum och förstuga ligger det gamla kilsågade golvet kvar. Snickerierna är av varierande ålder och profil. De smäckra fönsterbågarna i vardagsrummet är mycket vackra och ger ett fantastiskt ljus i rummet. I köket finns både kallskafferi och vedspis som bidrar till trivseln

En trappa upp har den gamla vinden inretts till två rum. Här är timmerväggarna synliga och på golvet ligger ett äldre trägolv. Dörren mellan rummen är en sevärdhet! Både dörr och karm är nämligen avfasade för att passa under snedtaket. En mycket charmig detalj.

Till torpet hör också ett uthus som kompletterar gårdsbilden. Det minner om den tid när ett mycket litet jordbruk fanns på gården och bidrog till torparens försörjning. Byggnader som dessa har ofta fått förfalla och har därför inte bevarats åt eftervärlden. Så har inte skett i detta fall och det bör vi vara tacksamma för.