EN NY, SPÄNNANDE OCH OMTUMLANDE EPOK
Vid slutet av 1890-talet hade de historiserande nystilarna varit rådande under ett halvt århundrade. Kritiken mot dessa stilar tilltog alltmer, och en motreaktion till denna ”bakåtsträvande” arkitektur föddes. Därtill innebar filmens intåg 1896 starten på en ny, spännande och omtumlande epok. Genomslaget var totalt, och många arkitekter, konstnärer och formgivare ville plocka upp filmens rörelse i sina verk. Det fanns en fascination för det växande och ungdomliga som genomsyrade mycket av konsten vid den här tiden.
Den nya stilen föddes ungefär samtidigt i många europeiska städer, men kom att ta sig lite olika uttryck i de olika länderna. I de flesta länder kom stilen att kallas Art Nouveau – ny konst – efter butiken Galerie d’Art Nouveau i Paris. Butiken drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing, som ställde ut flera objekt i denna stil. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning.
JUGEND
I Tyskland kom stilen att benämnas Jugendstil. De nordiska och baltiska länderna var kraftigt influerade av Tyskland, och här kom namnet att förkortas till Jugend. I Italien kallas stilen för Stile floreale, ett namn som bäst beskriver dess inspiration från naturens oregelbundna och organiska former. Det som förenade de olika ländernas variationer var konsekvensen i avståndstagandet från det sena 1800-talets historiska nystilar samt den förlegade och mycket stränga regelbundenheten i fönstersättning med mera som förknippades med dessa.
NATURENS FORMSPRÅK
Genom att söka sig till naturens formspråk och i viss mån inspireras av Art and Crafts-rörelsen, som uppstod i England vid mitten av 1800-talet, skapade man Jugendstilen. De välvda linjerna hos ett träd eller blombladen hos en ännu sluten knopp gestaltades i form av stiliserade ornament som bröt helt med den tidigare formrepertoaren. Linjespelet var svepande, oregelbundet och dekorerna bestod oftast av blommor eller insekter.
STOCKHOLMSUTSTÄLLNINGEN 1897
I Sverige fick stilen sitt genombrott genom keramiken, inte minst tack vare de verk som Alf Wallander och Gunnar G:son Wennerberg visade upp på Stockholmsutställningen 1897. I tiden låg också att formgivarna arbetade gränsöverskridande och inte längre höll sig till ett område och ett material. Bland annat formgav betydelsefulla arkitekter såsom Ferdinand Boberg och Carl Westman även möbler, textilier, glas, keramik, silverföremål och kakelugnar.
NYA TILLVERKNINGSPROCESSER
Stilens organiska mjukhet kunde förverkligas tack vare de nya materialen gjutjärn och glas i kombination med nya tillverkningsprocesser. Genom industrialismens intåg och ett samarbete mellan industrin och konstnärer kunde dessa vackra produkter skapas. Helt nya färger samsades i interiören, och klart rött kunde blandas med ljust grönt på väggarna. Nya ljusa tapeter, porslin och glas med växtornamentik massproducerades.
Samtidigt rådde något av en gröna vågen-trend bland konstnärer. Carl Larsson flyttade ut på landet och inspirerades av naturen när han inredde sitt hem. Ljuset släpptes in, möblerna målades röda och gröna och de enfärgade väggarna pryddes med blomsterslingor. Akvareller föreställandes Carl Larssons hem ställdes ut på den ovan nämnda Stockholmsutställningen, och det var efter att författaren och debattören Ellen Key fått syn på dessa som hon började föra fram Larssonska hemmet som en förebild för den goda smaken.
