DET PRAKTISKA VAR VACKERT, DET ÄNDAMÅLSENLIGA VAR DET SKÖNA.
På kontinenten hade den modernistiska arkitekturen växt fram redan på 1920-talet. En av de ledande arkitekterna var Le Corbusier. Av betydelse var också Bauhaus-skolan. De nya idealen presenterades i skrifter och på idéutställningar. Bostadsutställningen i Stuttgart 1927, där det funktionalistiska bostadsbyggandet lanserades, inspirerade de svenska arkitekterna.I spetsen för den funktionalistiska rörelsen i Sverige gick bland annat Gunnar Asplund, Sven Markelius och Uno Åhrén. De deltog på Stockholmsutställningen 1930 och tillsammans med konsthistorikern Gregor Paulsson gav de också ut propagandaskriften acceptera. Det var den nya tiden, den demokratiska utvecklingen och den moderna tekniken som skulle accepteras. Stockholmsutställningens programförklaring var tydlig.
EN BANBRYTANDE UTSTÄLLNING
Det praktiska var vackert, det ändamålsenliga var det sköna. Massproducerade varor gjorde tidigare exklusiva varor överkomliga för gemene man. Utställningen blev en succé med nästan fyra miljoner besökare och en milstolpe för svensk arkitekturhistoria. Ingen stil skulle komma att forma det moderna, framväxande folkhemmet som funktionalismen. Diskbänkar av trä byttes mot standardiserade, hygieniska i rostfritt, handskrivna reklamskyltar byttes mot neonljus. Från Kooperativa Förbundets arkitektkontor spreds typritade konsumbutiker med nymodigheter som glasade diskar med mera.
NY TEKNIK OCH NY LIVSSTIL
1930-talets funktionalism karaktäriseras av att husen komponeras som geometriska ytor och volymer, med kuben eller cylindern som grundform. Man strävade efter att åstadkomma former som uttryckte funktionen och konstruktionen. Fasaderna var släta, enkla och odekorerade. Taken skulle vara plana, utan taksprång och fönstren dimensionerades fritt, ibland som fönsterband eller över hörn. Med maskintillverkade tunna glas kunde stora glasytor tillverkas. Rundade, glasade hörn blev en symbol för en ny och avancerad teknik. Stora altaner och balkonger blev vanliga. Funktionalismen hade också en social ambition, då man ville kunna skapa moderna välutrustade bostäder åt alla. Vardagsrummet skulle användas som samlingsrum för hela familjen medan köken förminskades till ett minimum. Syftet var att förändra människors syn på bostaden.
