Stockholm bygger på 1700-talet
1700-talet är ett århundrade som inte upphör att fascinera och som än idag är en stor inspirationskälla för många arkitekter och formgivare. I Stockholm är bebyggelsen koncentrerad kring stadens centrala delar, framför allt Gamla stan och närliggande områden. Längre ut uppförs malmgårdar som adeln och borgarklassen i huvudsak nyttjar sommartid.
1700-talets första årtionden präglas av pestens härjningar och dessutom drabbas Sverige ett flertal år av missväxt vilket gör att befolkningen minskar med en tredjedel. 1723 kommer ytterligare en prövning och det är den förödande Katarinabranden. Ytterligare två stora eldsvådor kommer att följa. Trots dessa svårigheter kommer arkitekturen och byggnadskonsten att förfinas avsevärt och
Byggnadskonstens utveckling
Vid den här tiden är bostadsplanerna i städerna inspirerade av den sexdelade herrgårdsplanen. I storslagna hem är rumsfilerna längre och någonstans i mitten finns givetvis den stora salen. Mindre lyckligt lottade får däremot tränga ihop sig i trånga och undermåliga trähus, ej sällan uppförda som små enkelstugor.
1725 får Stockholm sin första byggnadsordning, vilket bland annat innebär att byggmästarna måste lämna in ritningar på husen och få dem godkända av stadens byggnadskollegium innan de uppförs. Det innebär att staden får kontroll över arkitekturen och kan stoppa fasader som inte anses hålla måttet. Dessutom har merparten av alla inlämnade ritningar bevarats och det gör att Stockholm idag sitter på ett fantastiskt ritningsarkiv.
Ytterligare ett steg mot mer välgestaltade fasader tas i mitten av decenniet. 1755 ges nämligen Sveriges första arkitekturhandbok; Carl Wijnblads Ritningar på fyratio wåningshus af sten, och trettio af träd. Boken är mycket detaljerad och innehåller förslag till fasader och fasaddetaljer, planlösningar samt en mängd interiöra byggnadsdetaljer som taklister och dörrar.
Boendekomforten för de lite mer välbeställda ökar väsentligt under århundradet. 1767 presenterar Carl Johan Cronstedt och Fabian Wrede en genialisk vidareutveckling av kakelugnen. Nyheten innebär att ugnen muras med ett flertal rökgångar som gör att eldstaden kan magasinera värme under lång tid. Detta gör att temperaturen i rummen blir jämnare och mer behaglig. Värmen försvinner inte bara för att elden slocknar. Det krävs också betydligt mindre mängd ved för att värma upp ett hus.
Det finns dock mer att göra för att förbättra inomhusklimat och mot slutet av decenniet tas ytterligare ett steg. Det är att komplettera fönstrets enkelglas med en extra glasruta under den kalla årstiden, ett så kallat innanfönster. En annan metod är att använda nattluckor som stänger kylan ute. Nattluckorna sitter i fönstersmycken inne i rummet och när de öppnas agerar de smygpanel och syns inte alls.
Stilidealen skiftar
Under 1700-talet skiftar stilidealen från barock till rokoko och slutligen är det klassicismen i form av den gustavianska stilen som dominerar. Stilarna påverkar byggnaderna såväl exteriört som interiört. Den förhållandevis tunga barocken som hängt med under lång tid ersätts efter några decennier av rokokon, som vid mitten av århundradet står i full blom. Rokokons formspråk är sirligt och dess främsta kännetecken är ett något asymmetriskt formspråk med snäckan som främsta symbol. Impulserna kommer i stor utsträckning från Frankrike. Vid den här tiden blir det också vanligare med exotiska träslag som kommer till Sverige tack vare Ostindiska kompaniet, som även handlar med kryddor och andra eftertraktade varor.
I början av 1770-talet blir Gustav III regent och han intresserar sig snabbt för de klassicistiska strömningar som växt sig starka i södra Europa. Nyklassicismen, som den nya stilriktningen kommer att kallas, inspirerades av grekisk-romerska formspråk och benämns i Sverige ofta gustaviansk stil. Inspirationen kommer av de arkeologiska fynden som gjorts vid utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum.
Låt oss titta närmare på arkitekturen och inredningskonsten under 1700-talet. Som tidigare nämnts är det barock, rokoko och nyklassicism som präglar århundradet. Under barocken är säteritaket en vanlig detalj på lite mer påkostade byggnader. Säteritaket består av ett övre och ett nedre takfall och däremellan ett vertikalt parti med små vindsfönster. Interiört finner vi gipsade tak och takstuckatur, men bara i de förnämsta rummen i påkostade bostäder. Ett något enklare alternativ är släta brädtak med grisaillemålning som efterliknar stuckatur. Glaset är fortfarande en lyxvara och fönstren är därför små och består av små glasbitar som fogats samman med blyspröjs.
Under rokokotiden blir fönstren större, men fortfarande behövs spröjs för att foga samman de små glasbitarna till en större yta. Rokokotidens fönster överensstämmer i mångt och mycket med de småspröjsade fönster som var populära under 1910-talet. Som kuriosa kan meddelas att år 1743 införs fönsterskatt. I Stockholm var skatten 16 öre per fönster och på landsbygden 3 öre. Taken är ofta brutna och täckta med tegel och ej sällan försedda med takkupor för att vinden ska kunna inredas med några vindsrum. Släta, gipsade tak och taklister finns nu i många rum, inte bara i husets paradrum. På väggarna i de finare rummen sätts tapeter upp och de är målade våder på tyg eller papper. Dörröverstycken förekommer i riktigt påkostade bostäder och dessa är målade och inte gjutna i gips som senare under 1800-talet. Kakelugnar blir allt vanligare och kan antingen vara enkla grönglaserade eller ha vita kakel med målad dekor.
Under den gustavianska eran i slutet av 1700-talet fortsätter utvecklingen och fönstren blir ännu större och utformas med två till tre glasrutor i varje båge, ungefär som de fönster som vi idag associerar med 1920-talet. Taken är fortsatt brutna, men nu blir det allt vanligare att taken valmas mot gavlarna eller ersätts av flackare sadeltak. Fasaderna får en alltmer klassicistisk utformning med lisener, kolonner precis som interiörerna. Enkeldörrar ersätts av pardörrar och papperstapeter blir nu så pass vanliga att de används även i lite enklare rum. Kakelugnen fortsätter sitt segertåg och får ofta en polykrom dekor, men står fortfarande på träfötter. Dessa vackra kakelugnar från 1700-talet är mycket eftertraktade idag.
Nyklassicismen kommer att utvecklas efter Gustav III:s död och i början av 1800-talet övergår den i empire eller Karl Johanstil som den kallas i Sverige efter Karl XIV Johan. I mitten av 1800-talet sprider sig sedan en mängd nystilar, till exempel nyrokoko och nyrenässans som blommar för fullt vid slutet av decenniet.
