Därtill har Gröndals Båtklubb en charmig båthamn och möjlighet till egen båtplats. Från klipporna vid de vackra stjärnhusen är utsikten slående och vackra sommarkvällar har du första parkett vid solnedgången. Önskar du en kopp kaffe och något gott till är det klassiska konditoriet Lundbergs, från 1946, ett bra val. Kommunikationsmöjligheterna är utmärkta och förutom busshållplatser finns det hållplats för tvärbanan mot Liljeholmen/Sickla och Alvik/Solna.
Vill du istället gå till Liljeholmen längs Trekanten tar det 10 minuter. För den som reser mycket finns perfekt förbindelse till både Bromma flygplats, via buss från Gröndal, och Arlanda via flygbuss från Liljeholmen.
HISTORIA
Gården Gröndal, som gett stadsdelen dess namn, låg ursprungligen under Hägerstens gård men friköptes i slutet av 1700-talet och kom därefter att användas som sommarnöjde, precis som intilliggande gårdar: Stora Fågelsången, Charlottendal och Ekensberg. I samband med att Västra stambanan stod klar på 1860-talet och en mängd industrier växte upp vid Liljeholmen, kom även Gröndal att förändras. 1873 anlades Ekensbergs varv och sedan dröjde det inte länge förrän både industrier och enklare bebyggelse kom att uppföras i stadsdelen som gick under namnet Ekensberg fram till 1934. Förutom Ekensbergs varv anlades också Janssons Båtvarv, Nya Varvet och Lövholmsvarvet.
1898 blev Gröndal en del av Liljeholmens municipalsamhälle och samma år köptes hela egendommen av Gröndals Tomt- och byggnadsaktiebolag som styckade av tomter och sålde dem. Först växte en tämligen enkel kåkstad fram där både vatten och avlopp saknades vilket ledde till skriverier i tidningarna. Därefter uppfördes stora grosshandlarvillor som i själva verket var flerfamiljshus med små lägenheter. Vid Utkiksbacken och Sjöbjörnsvägen finns ett helt kvarter med dessa hus bevarade. Runt 1910 började man dock bygga 5-våningshus i sten, byggnader som än i denna dag skänker karaktär år centrala Gröndal. 1913 inkorporerades hela Brännkyrka med Stockholm och Gröndal blev en av stadens många förorter.
EKENSBERG
Ekensbergsområdet dominerades under många år av den varvsverksamhet som startades år 1873 av Stockholms Transport- & Bogserings AB. Verksamheten växte snabbt och snart fanns slip, ångsåg, verkstäder samt arbetarbostäder på platsen. Orderingången kulminerade under första världskriget, men på 1920-talet minskade den så kraftigt att transportbolaget gick i konkurs. Enskilda banken övertog då varvet och bildade AB Ekensbergs Varv. I samma veva gick Bergsunds mekaniska verkstad omkull och det gjorde att marknaden förbättrades och verksamheten kunde så småningom expandera. På 1930-talet byggde man bland annat de stora järnkonstruktioner som utgör Västerbergsbron. 1942 togs verksamheten över av Sahlénrederierna som drev varvet till 1970 då rörelsen avvecklades vilket framförallt berodde på att de stora fartyg som efterfrågades inte kunde ta sig ut från Mälaren till Saltsjön.
I mitten av 1940-talet började Stockholmshem bygga på höjden vid Gröndalsvägen. Ekensbergshöjdens bebyggelse planerades och ritades av David Helldén efter de riktlinjer som Stockholms stad hade för de nya förorter som växte upp vid denna tid.
Nytt var tankarna om grannskapsplanering vilket innebar att det förutom bostäder skulle finnas någon form av centrumanläggning. I Ekensberg byggdes både ett litet centrum och ett daghem. Bebyggelsen kompletterades i slutet av 1950-talet med några punkthus ritade av Ernst Grönwall.
Redan på 1730-talet hade ett värdshus uppförts i området och det kom att tjäna som kontor under varvsepoken. Ekensbergs värdshus var egentligen en sjökrog och dit kom naturligtvis också Carl Michael Bellman som skildrar besöket i Fredmans Epistel N:o 48.
När Stockholms stad köpte området på 1970-talet skyddades värdshuset i stadsplanen och har därför bevarat in i våra dagar. På 1980-talet byggdes ett nytt stort bostadsområdet där varvet tidigare legat och det ritades av Lars Brydes Arkitektkontor för Stockholmshems räkning. Byggnaderna i gult tegel och korrugerad plåt utgör ett bekant inslag i dagens Ekensberg.
