Till skillnad från de tämligen likartade 1880-talshusen kom 1890-talets fasader att komponeras betydligt friare. 1890-talets arkitekter blandade friskt de nystilar som fanns till hands: gotik, barock och renässans. Resultatet blev en fantasifull arkitektur med tinnar och torn och ståtliga prydnadsgavlar. Gotiken stod högt i kurs vilket bl.a. fick till följd att rundbågefriser, perspektivportaler och spetsbågiga fönster.
Just tornen och prydnadsgavlarna gör att 1890-talshusen skiljer sig ganska markant från föregående decenniers bostadshus. Förutom stora hörntorn, förekommer också mindre torn, så kallade toureller. Prydnadsgavlarna kan vara svulstiga barockskapelser eller mer spetsiga i gotikens anda. Husen fick också en allt mer asymmetrisk uppbyggnad vilket ytterligare bidrog till att ge dem en tydlig karaktär.
1880-talshusens dekor i puts och gips imiterade äkta material. Under 1890-talet ansågs detta falskt och istället premierades äkta material som tegel och natursten. Tegelfasader blev därför vanliga och i mer påkostade fall kläddes hela huset med natursten. Enklare byggnader kunde däremot putsas med grov spritputs. Natursten användes ofta till att klä sockeln eller bottenvåningen. Sten användes också till att smycka fasaden, till exempel i anslutning till fönster och hörn.
En annan nyhet var burspråken som både kom att bli ett dekorativt element, men som också gjorde det möjligt att öka boytan och samtidigt få ett större ljusinsläpp. Balkonger, som varit mycket ovanliga tidigare, blev allmänt förekommande på mer påkostade hus. Räcket var antingen i smide eller gjutjärn och gavs en dekorativt utformning.
Portalerna utformades antingen i barock, klassicism eller gotik. Barockportalerna kunde göras mycket svulstiga med uppbrutna segmentbågar eller frontoner och ibland ingick de i en komposition som sträckte sig en våning upp på fasaden. Porten utformades som en pardörr som antingen fernissades, om den var i ek, eller täckmålades i lämplig nyans.
Johan Laurentz, som ritat många uppmärksammade byggnader i slutet av 1880-talet, var fortsatt produktiv under 1890-talet men han fick konkurrens av namn som Ernst Stenhammar, Ture Stenberg och Isac Gustaf Clason. Den sistnämnde får sägas ha varit en av de mest inflytelserika då han ritade det Bünsowska huset vid Strandvägen, en byggnad som kom att inspirera många arkitekten. Eduard Hallquisth och Fritz Ullrich hör också till tidens mer tongivande arkitekter.
