Midsommarkransen och Telefonplan

Där idag Midsommarkransen brer ut sig låg en gång i tiden fyra torp som alla hörde till Hägerstens gård: Stora och Lilla Nyborg, Kristineberg och Midsommarkransen. På Midsommarkransen fanns en krog som hade just en midsommarkrans som symbol på dörren. Av de fyra torpen finns idag bara Lilla Nyborg kvar. År 1900 köptes området av Fastighets AB Tellus som planerade att stycka av villatomter och sälja dem. 1905 startade man dessutom ett tegelbruk och hämtade leran från nuvarande Svandammsparken. Efter bara ett år gick Tegelbruket i konkurs och 1907 köptes hela området av bankiren Olof Aschberg och hans bolag Nyborgs AB. För att sköta exploateringen bildades Tellusborgs fastighets AB och AB Förstaden Midsommarkransen.

Precis som i Aspudden togs en stadsplan fram av P O Hallman, men inte heller här kom den att realiseras. Istället kom bland annat Nils Gellerstedt på Kommunaltekniska byrån att revidera Hallmans plan vilket fick till följd att det blev färre villor och fler flerfamiljshus. 1909 såldes de första tomterna och ett par år senare stod de första husen färdiga. Bland arkitekterna som ritade husen i Midsommarkransen under denna tid märks Hagström & Ekman och Albin Brag. Husen skulle egentligen bara vara två våningar höga, men då vindarna inreddes och bottenvåningen stundtals användes till olika former av kommersiella lokaler blev de i själva verket ofta fyra våningar höga. Fasaderna var till stor del putsade men med inslag av tegel. Arkitekturen var framförallt jugend med en del nationalromantiska detaljer, en vanlig kombination vid denna tid.

Det visade sig att det inte var så lätt att hyra ut de nya förstadsbostäderna, bland annat beroende på de relativt höga hyrorna. När första världskriget så bröt ut, avstannade därför byggnadsverksamheten. Det kom att dröja till slutet av 1930-talet innan det återigen byggdes hus i någon större skala i Midsommarkransen och då bebyggdes resterande kvarter med funktionalistiskt präglade flerfamiljshus i långa rader.

Vid Tellusborgsvägen, mellan Telefonplan och Midsommarkransen, fanns under många år ett antal industrier och störst av dem torde fabriken Radius ha varit. Den byggdes 1913-1914 och det första fotogenköket kom ut på marknaden lagom till midsommar 1914. Intill Radius, i hörnet vid Midsommarvägen, startade 1927 Bryggeriet Munken som tillverkade svagdricka. Bryggeriet fanns kvar fram till 1958 och hade, när de var som störst, fem bilar om distribuerade drycken i 1-10-litersflaskor.

1917 uppfördes en pianofabrik vid Tellusborgsvägen, strax intill nuvarande mikrofonvägen. Intill uppfördes i samma veva en nybyggnad för E G Ekstrands Snickerifabrik AB. Dessa fabrikslokaler övertogs så småningom av Helios Kemisk-Tekniska fabriker som i sin tur blev en del av det tyska företaget Henkel 1931. Helios tillverkade tvättmedlet Vita Tvättbjörn och putsmedlet Röda Björn och Henkel hade varumärket Persil som kom att bli stort även i Sverige.

Bredvid Tvålfabriken, på Tellusborgsvägen 90-94, stod år 1927 Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafis byggnad färdig. Företaget ägdes av tyska AEG och sålde bland annat elektronrör och radioapparater som tillverkats av tyska Telefunken. Mycket monterades också i den svenska fabriken, eftersom tullen på färdiga radiomottagare var hög, men betydligt lägre om komponenterna importerades och sattes samman i Sverige. En ny byggnad uppfördes på 1940-talet och den finns kvar än idag och har adressen Tellusborgsvägen 85.

1930 hade LM Ericsson köpt upp mark vid nuvarande Telefonplan och 1936 började man bygga en ny anläggning eftersom de gamla lokalerna vid Tulegatan i Stockholm blivit för trånga. Strax därefter påbörjades uppförandet av den nya LM-staden, ett bostadsområde med trevånings smalhus som ritades av Backström och Reinius. Stadsplanen togs fram av Albert Lilienberg och Thure Bergkrantz och husen byggdes av byggmästaren Olle Engqvist. För att pressa kostnaderna och snabba upp byggprocessen, uppfördes som en form av seriebygge med arbetslag som gick från hus till hus. Bostäderna var framförallt avsedda för LM Ericssons anställda och uppfördes av två bostadsrättsföreningar.

På 1940-talet fortsatte expansionen och ytterligare smalhus byggdes vid Bäckvägen. På en höjd intill, med adress Främlingsvägen, uppförde Stockholmshem barnrikehus med vackra fasader i rött tegel. Vid Midsommarvägen ritade Olof Thunström några punkthus för Riksbyggens räkning och de stod klara runt 1944.

Vid LM Ericssons nya fabrik uppfördes vid 1940-talets mitt en hemgård, ”Stiftelsen Midsommargården”, efter ritningar av Ture Wennerholm. Projektet stöddes av Ericssons dåvarande VD, Hans Theobald Holm, som ville skapa en plats där de anställda och deras familjer kunde umgås och ta del av folkbildningen. I bottenvåningen fanns butiker, bank och apotek. Midsommargården innehöll ursprungligen bland annat, bibliotek, festsal, kindergarten, studierum och en teatersal.