Bergshamravägen 321

Lillgården, Eneby

Riala socken i södra Roslagen har anor som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Sockenkyrkan är uppförd i gråsten och har ansenlig ålder då dess äldsta delar härstammar från 1200-talet. Givetvis har många förändringar skett sedan dess, men de vackra målningarna från slutet av 1460-talet pryder fortfarande taket och skapar en stämningsfull atmosfär.

Eneby är en av flera byar i Riala socken. Precis som på många andra platser i dessa trakter, var jordbruket en viktig inkomstkälla för dess invånare. Det syns tydligt än idag ty landskapet präglas fortfarande av en blandning av skog och odlingsmark som är mycket tilltalande. Den byggnad som nu är till salu är dock inte en gammal bondgård, men den bär likväl på en spännande historia.

Byggnaden och dess disposition

Lillgården uppfördes enligt uppgift 1917 och året därpå flyttade Emma Lovisa Njurling in. Fröken Njurling drev fram till 1938 Eneby poststation som hon hade i sitt hem fram till 1933. Detta år lät hon uppföra en kompletterande byggnad på tomten för postverksamheten eftersom hon tyckte det blev så mycket spring i hennes hem. Hösten 1938 avsade sig Emma Lovisa arbetet med poststationen, men hon bodde kvar i huset fram till sin död 1957.

Den byggnad som under många år var Emma Lovisa Njurlings hem är i mångt och mycket välbevarad, men vissa förändringar har gjorts. Bland annat har en stor glasveranda byggts till och de två bostäderna har slagits samman till en. Glasverandan tillkom troligtvis i början av 2000-talet.

År 1917 bestod huset av två rum och kök på nedre botten samt en mindre bostad om ett rum och kök en trappa upp. Huset har troligtvis haft två ingångar, en för bostaden på nedre botten och en som betjänade lägenheten en trappa upp. Den senare kan eventuellt ha tjänat som köksingång till bostaden på entréplan.

Bostadsrummen värmdes upp av kakelugnar och i köket fanns en vedspis som gav värme och användes för matlagning. Rinnande vatten och avlopp fanns sannolikt inte, men eventuellt elektricitet som i så fall uteslutande användes för belysning. Fönstren hade enkla bågar som kompletterades med lösa innanfönster under den kalla årstiden.

Arkitektur

I början av 1900-talet förändrades villaarkitekturen och det sena 1800-talets snickarglädje fick konkurrens av jugendstilen. Jugend hade vuxit fram under 1800-talets sista år och fann bland annat sin inspiration i naturen. Ofta blandades jugendstilen med den äldre arkitekturen, framförallt på landsbygden, vilket kan ge upphov till intressanta och tilltalande stilblandningar. En detalj som är väldigt vanlig på hus från denna tid är fönster med småspröjsad överdel.

Lillgården är en tidstypisk villa med många fina detaljer. Byggnadskroppen har en inte helt asymmetrisk utformning vilket var vanligt när huset byggdes. Fasaden är klädd med en stående fasspontpanel som målats i en grön nyans. Taket är brutet och klätt med svartmålad plåt. Husets fyra fasader är alla olika sett till fönstersättning och utformning vilket ger variation och ett levande uttryck. På husets ena sida finns en nyare utbyggnad, en generös glasveranda med en glasad pardörr som leder ut till trädgården. Merparten av husets fönster har småspröjsad överdel. En stor del av dessa bevarade från byggnadsåret och utförda med enkla bågar och innanfönster. Foder, knutbrädor, vindskivor och fönster är vitmålade.

Kvalitéer

Den byggnad som under många år var Emma Lovisa Njurlings hem är en högst charmerande byggnad, full av bevarade detaljer och med en tilltalande fasad. Bostadshuset ligger dessutom inbäddad i lummig grönska på en stor och härlig tomt.

Interiört finns mycket av det gamla kvar. Bland annat tre runda kakelugnar som verkligen verkligen till trivseln. Två av dem är eldningsbara och sprider en härlig värme under den kalla årstiden. Trägolv, lister och foder samt spegeldörrar har bevarats åt eftervärlden. Fönstren är oerhört vackra med smäckra bågar och jugendspröjs.

I ett av rummen en trappa upp sitter en dörr med kammarlås som skulle kunna vara äldre än huset i sig. Förr var det inte alls ovanligt att återbruka äldre byggnadsdetaljer eftersom det var dyrt att köpa nytt. Det kan vi verkligen vara tacksamma för idag.

Sammantaget är detta ett riktigt fint hus som passar den som värdesätter ursprungliga detaljer och det tidiga 1900-talets charm.

Text av Gustav Bergström (@ravjagarn)