Bandhagsvägen 60

Dykdalben 4

I början av 1950-talet rådde en febril byggnadsverksamhet i Stureby. Det allmännyttiga bostadsbolaget Familjebostäder uppförde mängder av trevåningshus i anslutning till Bäckaskifts- och Bastuhagsvägen. Även privata byggherrar lät bygga hyreshus och de valde området vid Sturebyhöjden. I de södra delarna, vid Skönviks- och Götaforsvägen, lät HSB uppföra ett stort bostadsområde. Lite senare, i början av 1960-talet, beslutade sig byggmästare Börje Engqvist för att uppföra fem radhus i det lilla kvarteret Dykdalben. Som arkitekt anlitade han sonen Anders Engqvist som var utbildad byggnadsingenjör. Anders Engqvist hör tyvärr till den skara husritare vars värv inte dokumenterats. Han var inte utbildad arkitekt, men däremot byggnadsingenjör. Ett annat verk signerat hans penna är Byvägen 14 i Spånga som är en elegant 1940-talsvilla. Radhusen i kvarteret Dykdalben ritades 1960 och stod troligtvis klara året därpå. De fem bostäderna bildar en länga där byggnadskropparna är något förskjutna i höjd- och sidled i förhållande till varandra. Planlösningen är mycket välstuderad med goda förvaringsutrymmen.

Byggnaden och dess disposition

På bottenvåningen finns en avlång tambur med ingång till wc, kök och ett vardagsrum om drygt 30 kvadratmeter. Vardagsrummet har en bred fönstervägg med dörr ut till trädgården. Här finns också en trappa som leder upp till övre våningen. Köket har en tidstypisk utformning med gott om förvaringsutrymmen och rejäla skåp. Arbetsbänk, spis och diskbänk på långsidan och kyl samt städskåp på motstående sida. En trappa upp finner vi ett rymligt bad- och tvättrum med plats för tvättmaskin. Här finns också fyra sovrum, två lite större och två mindre. Två av dem har utgång till en längsgående balkong mot gården. Samtliga sovrum har gott om garderober. Intill entrén finns en dörr som leder in till ett rymligt förråd med fönster som disponeras som tvättstuga.

Arkitektur

1960-talets arkitektur präglades av en lite mer storskalig modernism jämfört med 1950-talets mer folkhemsbetonade fasader. Spritputs, ädelputs och tegel var vanliga fasadmaterial, precis som obehandlad betong eller betongskivor med frilagd ballast. Även trä var vanligt förekommande på villor och radhus. En tidstypisk detalj från tiden är platta tak som ibland fortsätter en bit ned på fasaden och bildar en sarg. Enluftsfönster, fönster med bara en båge, är mycket vanliga, men i vardagsrum sätts fönsterbågarna ofta samman till så kallade fönsterband.

Radhusen vid Bandhagsvägen är typiska för det tidiga 1960-talet och de är dessutom ovanligt välbevarade. Fasaden är putsad i en ljusgul nyans och med utbyggda partier mot gatan som agerar fundament för de skärmtak som skyddar entréerna. Ytterdörrarna är utförda i smal teakpanel med en smal, rektangulär glasruta. Intill denna dörr finns en vitmålad dörr som även den är klädd med smal panel men saknar fönster.

Gatufasaden präglas av vitmålade enluftsfönster av olika format. Mot trädgården är intrycket ett helt annat. Här finns breda fönsterband och längsgående balkonger. Utspringande tegelväggar skiljer radhusen från varandra och ger vindskyddade balkonger och uteplatser. Balkongerna har räcken av bfrunlaserat trä. Gårdsfasadens stora fönsterparti har en låg bröstning som är klädd med brunsvarta plattor. Mycket tidstypiskt och en detalj som för tankarna till Hötorgscitys “curtain wall”-fasader.

Kvalitéer

I början av 1960-talet var fortfarande det hantverksmässiga inslaget i byggbranschen stort vilket resulterade i bostäder av hög klass. Det syns tydligt i detta radhus som har vackra parkettgolv och omsorgsfullt gerade lister och foder. Innerdörrarna är klädda med ädelträfaner vilket är både påkostat, lättskött och hållbart. Även köket har en påkostad inredning med luckor i ädelträ. Beslagen är de klassiska Stil 555 som presenterades i mitten av 1950-talet. Dessa beslag sitter även på garderobsdörrarna som är lika påkostade som köksluckorna.

Bostaden är dessutom mycket fint planerad med ett stort, ljus vardagsrum där en antydan till vägg delar av den stora ytan och bildar en matrumsdel. Här finns också en tjusig trappa upp till det övre våningsplanet som ger rummet en fantastisk, nästan filmisk karaktär. Sammantaget är detta en fantastisk fin bostad och ett verkligt tillfälle för den som önskar en vacker och välbevarad bostad i en av Stockholms trevligaste förorter.

Text av Gustav Bergström (@ravjagarn)