Hasselstigen 2A

Mandolinen 7

Herrängen i Älvsjö är ett område som fått sitt namn av Herrängens gård. Gården var tidigare ett torp under Långbro och kallades då Isberga. I mitten av 1700-talet övertogs egendomen av Gustaf Johan Ruth som lät uppföra en ny mangårdsbyggnad. Det var också han som bytte namn från Isberga till Herrängen.

Herrängens moderna historia började 1901 då gården köptes av grosshandlaren Johan Edvard Lignell. Lignell, som tidigare exploaterat marken vid Örby slott, började sälja av marken i Herrängen och gjorde detsamma med intilliggande Långsjö. Efter hans död 1908, bildade arvingarna “AB Billiga Tomter” som fortsatte tomtförsäljningen i Herrängen och Långsjö.

Tomterna i Herrängen var knappast avsedda för en välbärgad målgrupp med pretentioner. Det var snarare arbetare med begränsade ekonomiska tillgångar som nappade på erbjudandet. Många byggde själv sina hus och det var sannolikt ganska få som anlitade en arkitekt. Byggnadsverksamheten försvårades av att AB Billiga Tomter inte anlagt några ordentliga vägar vilket fick till följd att mycket material fick bäras genom skogen. Hur det nu var lyckades de flesta riktigt bra med sina byggen och hus efter hus uppfördes innan 1:a världskrigets utbrott fick verksamheten avstanna för att återupptas några år in på 1920-talet. 1930 förvärvade Stockholms stad återstående delar av marken, förutom Herrängens gård som de köpte först 1948.

Byggnaden och dess disposition

Redan 1918 ansökte tomtens ägare om att få uppföra ett fritidshus. Denna byggnad revs i samband med att den villa som står på platsen i dag uppfördes. Ritningar till denna nya byggnad togs fram 1925. De är tyvärr inte signerade. På bottenvåningen fanns ursprungligen tambur med vindfång, kök och ett rymligt vardagsrum med fönster i tre väderstreck. En trappa upp en mindre hall samt två sovrum. I källaren tvättstuga samt utrymmen för ved och matkällare.

Enligt ritningarna värmdes huset upp med kakelugnar. Det fanns också en liten kamin i tamburen som kunde användas när kylan var sträng. Rinnande vatten, avlopp och toalett fanns troligtvis inte indraget när huset byggdes. Köksutrustningen utgjordes av vedspis och ett rymligt hörnskafferi samt en förhållandevis lång arbetsbänk med ett skåp ovanför. Någon egentlig diskbänk fanns inte, istället diskade husmodern i lösa baljor som ställdes fram på arbetsbänken.

1939 ordnades vatten och avlopp på kommunal väg och då placerades toaletten i källaren. I samma veva sattes ett tvättställ in i det mindre av de två sovrummen en trappa upp. Villan har genomgått ytterligare moderniseringar, till exempel har den försett med badrum och ett nytt kök. Då de radiatorer som sitter i huset idag är mycket gamla, finns det en möjlighet att centralvärme sattes in redan när huset byggdes, men att ritningarna inte uppdaterades.

Arkitektur

Under 1920-talet dominerade den arkitekturstil som brukar kallas 1920-talsklassicism eller nordisk klassicism. Som inspiration tjänade den gustavianska arkitekturen, liksom den internationella nyklassicismen. Fasaderna var antingen putsade eller klädda med locklistpanel. Spröjsade fönster och en måttlig dos dekorelement i form av klassicistiska detaljer som lisener eller oxögon fullbordade elegansen.

Mandolinen 7 är en fin och välbevarad byggnad. Fasaden är spritputsad i en ljusbeige nyans med slätputsade omfattningar kring fönstren och dito knutar. På framsidan finns en öppen veranda med brunmålade snickerier som ansluter till den lilla utbyggnad som funnits sedan huset var nytt och var en mindre glasveranda. Taket är belagt med tegel och utformat som ett klassiskt sadeltak. En liten vindskupa mot gatan släpper in ljus i den övre hallen. Fönstren är spröjsade med två eller tre glas i varje båge. Karmar och bågar är brunmålade.

På nybyggnadsritningarna är fasaden klädd med stående locklistpanel. Det är rimligt att anta att huset putsats någon gång under 1940- eller 1950-talen, men det kan också ha gjorts senare. Putsade fasader var långt ifrån ovanliga på 1920-talet, men förekom främst på lite mer påkostade villor.

Kvalitéer

Hasselstigen i Herrängen är en gata som präglas av en lummig grönska och byggnader från olika epoker. Den villa som nu är till salu hör till de allra äldsta och uppfördes i mitten av 1920-talet. Trots sin ansenliga ålder, finns mycket av det gamla bevarat. Vad sägs om smäckra, spröjsade fönster med vackert gammalt glas?

Interiört finner vi profilerade lister och foder, tjusig parkett i vardagsrummet och gedigna element av gjutjärn. Trappan upp till övervåningen är även den av äldre datum. Trädgården är tjusande med buskar och träd och en enorm potential. Sammantaget är detta ett finfint hus med stora trevnadsvärden.