Huset

Denna fyra är en omfångsrik dröm med sin mycket väl tilltagna takhöjd. Här finns en enorm volym och du kan skapa på höjden. Kök och vardagsrum är tillsammans ett stort och luftigt rum i vinkel. Här finns stora fönsterpartier i olika vinklar och dörr till lägenhetens balkong. Rummet har generösa ljusa ytor för både matsalsmöbler och stor soffgrupp. Köket har grå fronter i underskåpen och vita i överskåpen. Bänkskivorna är av mörkgrå sten och väggarna vid arbetsytorna är klädda med vitt klassiskt kakel satt med mörk fog. Den maskinella utrustningen består av induktionshäll, fläkt, inbyggnadsugn, inbyggnadsmikro, integrerad diskmaskin, dubbel diskho och stor kyl och frys. Här finns också en köksö. Tre sovrum ligger i rad längs hallen, ett större master bedroom och två något mindre rum som är spegelvända. Mittemot sovrummen ligger ett stort badrum och en mindre gäst-wc. Här är väggarna kaklade med vitt liggande större kakel och på golvet ligger mörk klinker. I badrummet finns tak- och handdusch, wc, handfat med kommod, handdukstork, tvättmaskin och torktumlare. Från hallen finns en liten trappa upp till lägenhetens loft. Inredning och utrustning håller hög kvalitet gällande materialval med bland annat parkett- och klinkergolv, golvvärme i badrum och stenskiva i köksinteriör. Väggar, tak och socklar är målade i vitt.

Porslinskvarteren och dess historia

I mitten av 1600-talet anlade Gustav Gabriel Oxenstierna och hans driftiga hustru Maria Sofia De la Gardie, kallad Sveriges första kvinnliga storföretagare, ett tegelbruk i anslutning till hemmet på Farsta gods vid Farstaviken. Maria Sofia döpte bruket till Gustavsberg efter sin man som avled i samma veva. På 1820-talet när nya krafter tagit vid på platsen vidgades verksamheten även till porslinstillverkning. Verksamheten fortlöpte med varierad framgång. På 1860-talet, under ledning av Wilhelm Godenius, fördubblades omsättningen och antalet anställa. Under 1900-talets första decennier moderniserades bruket och man anställde bland annat Wilhelm Kåge som kom att bli mycket betydelsefull för verksamheten. 1937 tog KF som ägare och utvidgade tillverkningen med Sanitetsporslinsfabriken, ritad av en av de ledande krafterna på KF:s arkitektkontor, Olof Thunström. Dessutom tillkom en badkarsfabrik, en utökad verksamhet med plastprodukter och en ny fabrik för hushållsporslin där bland annat storsäljarna Spisa Ribb, Terma och Berså tillverkades. Porslinet och keramiken gjorde Gustavsberg känt, men sanitetsporslinet stod för de stora inkomsterna. Stig Lindberg blev porslinsfabrikens konstnärliga ledare 1949 och har nu med självklarhet fått en gata i området uppkallad efter sig. Men på 1970-talet vände konjunkturen och pö om pö såldes de olika verksamheterna ut, och till slut, 1994, avyttrade KF de sista delarna av bolaget. Keramiken och den konstnärliga verksamheten lever dock kvar, om än i mindre storlek, och sanitetsporslinet tillverkas även det ännu på orten, men på annan plats.