SEKELSKIFTESSTIL

Inspirerad av Nationalromantik och Jugend

Under första hälften av 1800-talet var de ledande arkitekterna i Europa starkt inspirerade av renässansens arkitektur. Den visades upp och spreds genom de mycket inflytelserika och välbesökta världsutställningarna som anordnades i de största huvudstäderna. I Sverige introducerades den av arkitekter som Johan Fredrik Åbom och Fredrik Wilhelm Scholander. Den första av dessa så kallade nystilar som dominerade vårt land var den italienskinspirerade renässansen, vars ljusa putsfasader var rikt dekorerade med klassiska motiv i gips och rusticeringar. Detta efterföljs på 1880-talet med synligt tegel och naturstensdetaljer, och man lät sig i högre grad inspireras av tysk och fransk nyrenässans.

Under 1890-talet mattades byggandet av efter 1880-talets kraftiga expansion. Byggandet fortsatte dock i oförminskad takt mot den växande överklassen, och exklusiva, påkostade och större lägenheter uppfördes. Byggherrarna ritade ofta husen själva och blandade inte sällan tidigare epokers arkitektoniska element i en och samma fasad. Denna stil kallas ofta för sekelskiftesstil trots att den har sitt ursprung på 1890-talet och även löpte ett tiotal år in på nästa århundrade.

Dekorationer

Byggnadens fasader var ofta av natursten eller tegel. Även dekorationer utgjordes av natursten, eller grå cement för att efterlikna sten. Ljust putsade och stenimiterande fasader förekom också, och de var grovt spritputsade med dekorationer av slätputs i samma kulör. Ju högre standard ett hus hade desto mer dekorerad var fasaden.

Sekelskifte_Image_17

KARAKTÄRISTISK STIL

Byggnaderna gavs ett uppåtsträvande uttryck som ofta förstärktes av tinnar och torn. Karaktäristiskt för sekelskiftets byggnader är också den brutna taksiluetten och de asymmetriska fasaderna. Under denna stilepok kom fönstersättningen att styras mer av rummens behov än av strävan efter exteriör harmoni.

Fönstren spreds ut över fasaden och placeras i grupper om två och tre. Eftersom elektrisk belysning ännu inte slagit igenom i hemmen var ljusinsläppet en av de viktigaste faktorer vid byggandet, och fönstren blev rejält tilltagna. Fönster och dörrar drogs in från fasadlivet, och för att förstärka denna djupverkan målades bågarna i en mörk kulör.

 

BURSPRÅK & HÖRNTORN

Vissa av de påkostade husen fick burspråk, och ibland även hörntorn som gärna drogs över flera våningar och avslutades ovanför taknocken. Ytterligare ett nytt inslag i stadsbilden var att de viktigaste rummen markerades av balkonger mot gatan. Balkongräckena var ofta rikt dekorerade i smidesjärn.

Byggnaderna hade sadeltak klädda med skiffer eller imiterad sådan i form av gråmålad plåt skuren på diagonalen. Taken dekorerades med takkupor i utsmyckningssyfte, och dessa var ofta för små för att ens kunna användas.

Lägenheterna på husens första och andra bostadsvåning var vanligtvis de finaste. De välbärgade skulle inte behöva gå i för många trappor, men de ville inte heller bo för långt ner för insynens skull. Längre upp i huset och i gårdshuset bodde ”vanligt folk”.

PLANLÖSNINGEN

Husens längsgående hjärtmur delade paradlägenheterna i en representativ och en privat del. Salar, salonger och matsal låg i fil mot gatan, medan kök och jungfrukammare vette mot gården. Köket hade en separat ingång från trapphuset. Herrskapets sovrum kunde ligga åt båda håll.

 

KAKELUGNAR MED KARAKTÄR

Lägenheterna värmdes upp av kakelugnar och vedspis. Kakelugnarna valdes ofta ut för att passa rummets karaktär – mörkare i matsalen och i herrummet respektive ljusare i salongen och i fruns rum. I sovrummen var oftast kakelugnen vit.

Väggpaneler och snickerier målades för att likna ek eller mahogny, vilket gav en mörk interiör. I matsalen och tamburen var väggarna ofta klädda med bröstpanel. Detaljer som ofta överlevt in i vår tid är bland annat spegeldörrar, dörrfoder och höga fotlister.

Under perioden slog nymodigheter som massproducerade inredningsdetaljer av trä och det kopplade fönstret igenom. Utan kopplade fönster var man tvungen att sätta i en lös innerruta för att klara vinterkylan.

 

WC I LÄGENHETEN BLIR VANLIGARE

I mer exklusiva hus gjorde man även installationer för wc, bad, hiss och elektricitet, och de enklare husen hade gemensam wc i trappuppgången. Under 1880-talet hade lägenheterna haft torrdass med ingång från hallen. Tunnan tömdes sedan från trapphuset genom en separat dörr.

Dessa stilar vi kallar sekelskiftesstil hade under lång tid ett dåligt rykte. Detta berodde inte minst på funktionalismens ogillande av de historiserande stilarna. Idag är det en av de mest älskade och ansedda arkitekturstilar vi har. Inte minst tack vare byggnadernas proportioner, takhöjden och de stora fönstren.