Reimersholme

Vid Långholmskanalen och Liljeholmsviken vid Hornstull ligger Reimersholme, en ö som tidigare hörde till Brännkyrka socken, men som 1913 inkorporerades med Stockholm. 1784 flyttade rådmannen, hattmakaren och grosshandlaren Anders Reimers till en egendom på ön som han några år senare byggde om och byggde på. Reimers malmgård heter den idag. Gården byggdes 1740 som tjänstebostad till Spinnhuset på Långholmen. 1786 köpte Reimers i stort sett hela ön och den kom sedan att finnas i familjens Reimers ägo till mitten av 1850-talet. Den del av ön som inte ägdes av Reimers arrenderades av bergsrådet Gustav von Engeström som ämnade tillverka “skedvatten”, dvs salpetersyra som var en nödvändig ingrediens vid tillverkning av krut. von Engeströms hustru Charlotta gav egendomen dess namn, Charlottenburg. Arrendet övertogs 1782 av Daniel Lithander som uppförde en representativ malmgård och anlade en stor trädgård.

1853 avled Anders Reimers dotter och egendomen såldes. Vid Reimers Malmgård, intill Långholmskanalen, uppfördes en yllefabrik som i slutet av 1860 talet fick namnet Stockholms Yllefabrik AB. Här arbetade många fångar från Långholmen och en speciell bro byggdes mellan de två öarna för att underlätta kommunikationen. Verksamheten fortgick till 1934 då den gick i konkurs.

När Reimers stora egendom såldes avstyckades en del och den kom så småningom i H O Jones ägo. Tillsammans med kompanjonen Charles G Lundberg började de 1862 tillverka fotogen. Verksamheten gick dock i konkurs redan 1868 och då köptes anläggningen av brännvinskungen L O Smiths bolag. 1877 lanserade Smith sitt “Tiodubbelt renade” brännvin som var helt fritt från smak av finkel. Brännvinet smakade betydligt bättre än det som de kommunala brännerierna levererade vilket fick till följd att Stockholms stad gjorde allt för att stoppa honom eftersom deras försäljning sjönk. Då Reimersholme inte låg i Stockholm utan hörde till Brännkyrka, lyckades det inte och Smith ordnade gratis båtresor över till Reimersholme och brännvinsfabriken för alla som ville köpa hans brännvin. Så småningom gled spritfabriken Smith ur händerna. 1917 förstatligades all tillverkning och fabriken övertogs av Vin- och Spritcentralen. Verksamheten avvecklades 1978 och flyttade ut till Årstadal och byggnaderna revs.

1939 köpte HSB både den mark och de byggnader som hört till yllefabriken och började planera för ett nytt bostadsområde. 1942 började man bygga och 1946 var i stort sett samtliga hus klara. Redan 1944 anordnades dock en utställning i några av de nybyggda husen på ön. HSB fyllde nämligen 20 år och firade på genom en jubileumsutställning.

Natten mellan den 26:e och 27:e februari 1946 trodde nog många i de nybyggda HSB-husen på Reimersholme att kriget brutit ut igen. En jättelik explosion i spritfabriken som orsakats av att den gas som bildades vid krotonfabriken exploderade. Kroton är ett ämne som behövs vid sprittillverkning och som tillverkades vid fabriken. I stort sett alla fönsterrutor på Reimersholme och även vid Bergsunds strand krossades och flera byggnader på fabriksområdet raserades.

I början av 1980-talet byggde HSB ytterligare ett bostadsområdet på Reimersholme, denna gång på den gamla spritfabrikens tomt.