Norr Mälarstrand, Stockholms Manhattan

Under 1930-1940-talen stod de nybyggda husen vid Norr Mälarstrand för sinnebilden av all den lyx och flärd som den nya eran kunde uppbringa och siluetten jämfördes med Manhattan med sina skyskrapor. I flera filmer från tiden möts vi av påkostade interiörer med eleganta öppna spisar och parkettgolv stora som oceaner och naturligtvis sades dessa, i ateljéer uppbyggda interiörer, ligga i något av de nyuppförda funkishusen vid den eleganta paradgatan på Kungsholmen.

Norr Mälarstrand är dock äldre än så och de äldsta husen hittar vi vid gatans början, snett mitt emot Stadshuset. Där ligger bland annat Kungliga myntet vars äldsta byggnader uppfördes av Samuel Owen och hans mekaniska verkstad i början av 1800-talet. Mynt började man tillverka först i mitten av 1850-talet när anläggningen byggts om och till av Kronan efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. I mitten av 1970-talet flyttade emellertid verksamheten till Eskilstuna och idag förvaltar Statens fastighetsverk byggnaderna och hyr ut lokalerna.

Det äldsta bostadshuset vid Norr Mälarstrand uppfördes under 1900-talets första år och det ligger än idag i korsningen av Kungsholmstorg. Precis som intilliggande byggnader mot torget byggdes den på uppdrag av P S Graham. I samma veva uppfördes en stor byggnad  på Norr Mälarstrand 12-14. I den låg det så kallade Mälarbadet med tillhörande restauranger. Det öppnades 1906 och var Skandinaviens största och exklusivaste inomhusbad. Tyvärr stängde badet redan 1918. Under 1910-1920-talen bebyggdes resterande delar av Norr Mälarstrand fram till Kungsholmstorg vilket även inkluderade bebyggelsen vid tvärgatorna Garvar Lundins gränd och Jakob Westinsgatan. Husen innehöll stora och komfortabla lägenheter med en enastående utsikt över staden. De stoltserade dessutom med finesser som badrum och centralvärme.

1930 slogs en stadsplan fast för de västra delarna av Norr Mälarstrand och redan samma år påbörjades byggnadsverksamheten. Stadsplanen föreskrev kvarter som öppnade upp sig mot Riddarfjärden vilket fick till följd att även husen på Pontonjärgatans södra sida kunde njuta av den makalösa utsikten. I rask följd uppfördes en mängd höga hus, åtta våningar samt ytterligare ett våningsplan mot vattnet. Dessa innehöll till stor del storslagna våningar med sällskapsrum i fil mot Riddarfjärden. Husen exteriörer präglades av den nya funkisstilen, men många av de första byggnaderna inreddes konventionellt med höga golvsocklar, stram stuckatur och kassettak i matsalen, allt för att passa den burgna målgrupp som förväntades ha råd med dessa dyrbara lägenheter. Vid en av tvärgatorna, på John Ericssonsgatan 6, uppfördes ett Sven Markelius-ritat kollektivhus som blev mycket omtalat. Byggnaden har en fantastisk fasad och rymmer många små, men fint disponerade lägenheter som än idag har tillgång till den ovanliga faciliteten mathiss.

Mot slutet av decenniet byggdes de sista husen vid Norr Mälarstrand. Det var bland annat två storslagna bostadshus omedelbart väster om Kungsholmstorg. Här finns några av Stockholms största funkisvåningar med dubbla jungfrukammare och enorma vardagsrum. Väster om Fridhemsgatan, i anslutning till Postparken, uppfördes också några hus och de var även de tämligen påkostade. I ett av dem, med adress Fridhemsgatan 1-3 inreddes tvårummare med extra hög takhöjd samt takterrass!

Även om Norr Mälarstrand präglas av ovanligt många stora våningar, finns det också gott om lite mindre lägenheter i området och de ligger framförallt vid tvärgatorna och i anslutning till Pontonjärgatan. HSB uppförde till exempel två riktigt fina bostadsrättsföreningar vid Pontonjärgatan, Göken och Pontonjärkasern. Framförallt den förstnämnda bör framhållas ty den är en av de mest välbevarade av HSB:s byggnader från denna tid.